En liten uppdatering

Livet går i full fart framåt. Skolan är en tuff plats för storebror, han är utåtagerande och visar sig från en sida som vi inte har sett sedan många år tillbaka. Jag har ringt till hans läkare för att antingen öka doseringen eller för att byta preparat helt och hållet. Nu väntar jag bara på kallelsen som jag misstänker kommer nästa vecka.

Jag och maken var på möte i veckan, både rektor och skolkurator fanns med förutom klassläraren. Vad det är skönt att ha med sig människor som förstår vad man talar om. Vi behövde inte ens alltid förklara hur vi tror att storebror ser på situationen utan det kunde kuratorn göra åt oss. HÄRLIGT!  Vi fick reda på några direkt aktuella åtgärder som de ska skolan ska kika på, storebror ska inte behöva må som han har gjort de senaste veckorna. De har även börjat fundera på nästa års skolbyte, specialpedagogen ska redan nu komma till hans klass och kika på honom för att få en uppfattning. Hon har dessutom erfarenhet av barn i särskolan och har arbetat med autistiska barn - så det känns jättebra.

jag har haft en ganska stressig tid. Eftersom jag har börjar studera parallellt med arbetet har jag ganska mycket att göra. Att plugga 100% och arbeta 75% kan nog stressa vem som helst. Utöver detta har jag fått springa på möten, fixa telefonsamtal och besöka tandläkaren. Jag tycker att tandläkarna är ganska taskiga, för det första var jag tvungen att betala för besöket och för det andra så fick jag ingen leksak hellet ;-(

Nej, nu är det dags att öppna psykologiboken (som är jätteintressant) och bli ännu klokare.

bland berg och dalar

Här sitter jag och sammanfattar de senaste veckorna. Tänker tillbaka på semestern och vistelsen i Stockholms innerstad - alla människor som stressar hit och dit - alla på väg någonstans. Butiker som säljer allt som vi behöver och inte behöver. Därifrån till svägerskans sommarställe, ute på landet. Kossorna betar på ängarna och lugnet som infinner sig. Jag förstår verkligen varför man säger att man ska till landet...för det är verkligen dit man ska...till landet.
Från landet och hemåt, bilar som susar förbi - några i alldeles för hög hastighet medan andra kör alldeles lagom fort. Vi kommer hem, där villorna står väldigt nära varandra men vi är hemma.
Efter några snabba dygn hemma kliver jag på bussen och färden går norrut, mot fjällvärden.

Jag har aldrig varit till fjällen, trots att jag är norrlänning så är jag varken slalomåkare eller skidåkare. Jag hade aldrig fjällvandrat, men nu är jag en erfarenhet rikare. Trots träningsvärken som jag fått dras med i några dagar så skulle jag kunna tänka mig att vandra i fjällen igen. Den härliga luften, vidderna och lugnet som omsluter en när man går. UNDERBART!

Här är en av jokkarna som vi passerade.

Nu är ledigheten slut.

5 veckor ledigt, det går alldeles för fort. Imorgon är det dags att åka till nya arbetsplatsen, dags att lära känna nya kollegor och nya barn. Det ska bli spännande och roligt att jobba med det som jag egentligen är utbildad till - det enda tråkiga är att jag bara ska jobba på eftermiddagarna. Men det kommer att gå bra!

På tisdag är det dags för nästa resa, den här gången med jobbet. Vi ska iväg och fjällvandra... Har varit och letat byxor idag men hittade inga "jaktbyxor" så det fick bli ett par regnbyxor som andas. Gubben min har lovat att åka till två andra ställen imorgon och titta om han hittar några andra byxor - men det är inte lätt att hitta några som passar när man är för kort i förhållande till vikten...

Om två veckor börjar skolan igen, barnen är hemma med sin pappa som ännu har en välbehövlig semester. Han påstår att han ska lägga om uppfarten nästa vecka...jag får väl se om det stämmer när jag kommer hem på torsdagkväll.

Ha en underbar dag/kväll!

Oj då, det blev en liite längre semesterresa än planerat

Förra måndagen åkte vi iväg hemifrån, jag körde min bil packad med semesterprylarna. Det var ganska bra packat, i takboxen låg sängkläderna och bagaget var så där lagom fullt så att man såg bakåt i backspegeln. Gubben körde sin egen bil med hunden och hans grejer.
Första stoppet blev hos syrran där vi lämnade gubbens bil, hunden och hans grejer innan vi packade ihop oss i bilen för att starta semesterresan på "riktigt". Den här dagen tog vi oss ungefär 50 mil och checkade in på en camping. Vi hade bokat en stuga som såg helt okej ut på bilden, stugan var iof ren och prydlig men toaletten var så nere. Det såg ut som mögelfläckar på väggen bredvid duschhörnan och skyddet till golvbrunnen hade gått sönder - golvbrunnen såg så smutsig ut. USCH!!
Som vanligt var stugan utrustad med två våningssängar, jag och lillebror låg på underslafen medan storebror och maken låg på överslafarna. Varje gång som maken rörde på sig vaknade jag och tänkte att nu brakar han genom sängen. Men vi överlevde!!
Dag 2 åkte vi vidare och efter ett shoppingstopp (ja, det blev ganska dyrt men man har ju bara semester en gång om året) nådde vi senare vår slutdestination 85 mil hemifrån. Kusinerna var överlyckliga att äntligen träffas och lekte krig hela kvällen.

Vi njöt av en heldag vid sjön med bad och lek. Storebror var den enda som badade hela tiden medan lillebror och kusinerna varvade bad med lek. Maken gick och satte sig med storebror på bryggan och pratade med honom en stund. Precis som vi misstänkte så var han mållåst - han kunde inte förstå varför de andra lekte på stranden - vi var ju där för att bada!

Efter en heldag hos kusinerna var det dags för vår två dagars tripp in till stockholm. Efter noga övervägande beslutade vi oss för att köra bil till svågern och svägerskans hus och lämna den där för att sedan åka kommunalt till globen. Det var ett klokt beslut, vi åkte tunnelbana vilken är en upplevelse i sig för oss norrlänningar ;-) och landade slutligen på hotellet vid globen. Under denna tvådagarstripp hann vi med att shoppa, både på vanliga affärer och på barkaby outlet...och självklart årets stora mål...GRÖNA LUND!
En heldag på grönan med karusellåkning och godis och glass och allt som ingår i ett tivolibesök. Till en början tog vi oss fram allihop och beslutade oss för att åka en karusell tillsammans. Vi såg en karusell som utifrån namnen inte verkade så hemsk, vi tänkte att vilda musen är någon snurrande karusell som säkert passar vår höjdrädda lillebror som absolut inte ville åka någon berg o dal bana med orden, det går bra. Den heter ju bara vilda musen.... Pojkstackaren var livrädd och ville stiga av efter halva åkturen!  Efter denna åktur blev det en tur in i något spegelrum för att lugna nerverna på pojken innan vi beslutade oss för att maken tar storebror på åkturer och jag tar med lillebror till barnlandet. Storebror åkte varenda berg o dal bana som han kom åt medan jag fick övertala lillebror att åka tekopparna på barnlandet. Men när han hade åkt den en gång ville han åka den fler gånger. Det slutade med att jag och han åkte tekopparna 500 gånger (lillebror skulle ju även visa storebror och pappa denna underbart roliga karusell). Han vågade även åka cirkuskarusellen och vetaranbilarna massor av gånger. Vi lämnade Grönan med två nöjda och glada barn, tog båten till slussen, käkade lite middag och landade på hotellrummet med varsin alkoholhaltig dryck.
Vi avslutade minisemstern i semestern på barkaby outlet innan vi återvände till kusinerna för mera krigarlekar.

Från början var planen att vi skulle åka hem efter en vecka, men eftersom svärmor och svärfar också skulle komma beslutade vi oss för att stanna några extra dagar. Och vips hann vi med en tur med ålandsbåten och TAXFREE!!!

Nåja, till sist packade vi bilen FULL!!! Den här gången såg vi inte ut genom bakrutan och började köra hemåt. 50 mil första dagen till Scandic i Örnsköldsvik (nu är vi less på stugor), lyssnade på buskörning under natten och moppedister. Det blev inte så mycket sömn eftersom de höll oss vakna, men vi fick höra var ungdomar i ö-vik kallar varandra och det är "ditt pulvermos"...På morgonen käkade vi hotellfrukost.
storebror käkade sig mätt genom att äta:
en gröttallrik,
en yoghurttallrik,
tre mackor med pålägg
två pannkakor med sylt
ett glas juice
två kokta ägg
och honungsmelon.

Sedan körde vi till syrran, hämtade hunden och bilen och slutligen hem efter 11 dagar på resande fot.

maken tömde bilen på alla grejer medan jag sorterade undan allting. På en timma hade vi igång den första maskinen med tvätt - gubben satte sig med en kaffekopp och själv hoppade jag in i bilen för att åka och handla. Jag hade inte bråttom på affären, gick bara och strosade omkring samtidigt som jag storhandlade.

Nu är ordningen återställd. Maken och storebror har åkt iväg på dagens första fotbollsmatch ( av 3) medan jag sitter vid datorn. Lillebror spelar PS2 och hunden ligger och sover.

Hur har familjer med "normalfungerande" barn det? Just nu sitter jag och skriver på ansökan för vårdbidrag och en tanke som slår mig är hur andra familjer har det.

Är det bara vi som hela tiden måste ligga steget före?
Som måste planera och förbereda varje detalj i vårt liv?

Jag tror(vet) att väldigt många föräldrar gör allt för sina barn. Men hur många vrider och vänder på sig själv för att få en fungerande vardag? För mig sitter det i "ryggmärgen" att alltid ligga steget före storebror, undvika onödiga fallgropar genom att förbereda honom på vad som komma skall.

På måndag påbörjar vi vår semesterresa, en resa till barnens kusiner som bor långt härifrån. Redan nu vet jag och min man om att vi kommer att kunna köra max 2h mellan varje paus. Innan vi åker vidare från en paus är det dags för en obligatorisk kissning oavsett om man kissade 20 minuter tidigare eller inte.
Vi vet om att vi måste tala om att nu ska vi köra si och så långt, sedan ska vi stanna och äta/köpa glass/ kissa eller vad som är målet.
Vi vet om att när vi startar från vårt hem måste vi i förväg förklarat för storebror hur vi kommer att göra, hur långt vi ska åka innan varje paus och var vi ska stanna. Vi kommer att övernatta halvvägs och eftersom det är ett nytt ställe brukar jag och maken vara tvungna att splitta på oss. Maken tar storebror och inspekterar området, om storebror är på humör får lillebrorsan följa med - annars går vi allihop tillsammans senare.

Vi vet att vi måste ha vissa förberedelser för att få en bra resa, vi vill ju att båda barnen ska ha positiva minnen från sina semestrar!

JUST NU

Barnen bygger med lego och håller sams för en gångs skull (eller iaf just den här minuten)

Diskmaskinen brummar i bakgrunden medan den håller på att rengöras.

Dragkedjan i något klädesplagg klingar i tvättmaskinen medan kläderna snurrar runt.

Maken har monterat takräcket på min bil.

Ikväll väntar grillade kotletter och potatissallad, kanske en cider eller två till det.

Ibland är lördagar härliga!

När tankarna flyger omkring

Det finns massor av böcker om ADHD att läsa (även om Asperger), men en rubrik som har fastnat i mitt minne är "ett barn i varje klass". DVS, i snitt finns det en i varje klass som har denna diagnos och då ställer jag genast följdfrågan - varför i hela H-vetet blev det just VÅR son????

Jag är inte religiös eller tror på övernaturliga fenomen, men ibland funderar jag på om det ändå finns någon som styr och ställer över oss. Är det verkligen bara ett stort sammanträffande att jag före den första utredningen av sonen hunnit arbeta inom förskola, skola och fritidshem. Jag har utöver detta arbetat inom särskolan och lärt mig massor om olika funktionshinder men framförallt förhållningssätt och hjälpmedel.
När diagnosen kom på sonen satt jag redan på massor av kunskaper.

Under mina år i särskolan har jag mött barn med autism och har alltid tyckt att denna diagnos är jättesvår att förstå. Var det därför som asperger diagnosen kom senare - jag var inte redo för den ännu. Nu har jag sett hans problematik och när jag läser om diagnosen förstår jag bakgrunden till den. 

Men fastän jag har denna bakgrund kan jag inte låta blir att fundera, varför är vår son "ett barn i varje klass"? Varför får han inte vara som alla de andra barnen i klassen.

fortsättningen

Hmm, det blev tydligen censurerat - min och maken kväll. Det var ju inte meningen så nu kommer fortsättningen.

I helgen har jag och maken skaffat oss lite vuxenpoäng, eller kanske varit galna ungdomar på nytt. Vi lämnade barnen till mormor och morfar och sedan körde vi till min moster och hennes man. Vi åt gott och drack ännu godare. Sedan skjutsades vi till den lokala puben, som slår upp sina "dörrar" en gång om året och bjuder på levande musik, bar och mygg (myggen är gratis). Vi satt och surrade en stund, jag och maken kände ingen där men hade roligt iaf. Eftersom vi är den yngre generationen kan vi inte dansa (annat är disco), men moster och hennes man skickade upp oss på dansgolvet. Vi hade hur roligt som helst, dansade och pussades och bara skrattade. Ibland fick vi stanna upp och hämta andan eller vänta att golvet slutade snurra. HA HA HA!!

Puben slutade kl.01 och då hittade vi en skjuts till den första efterfesten. Gubbarna badade i poolen en stund innan vi cyklade (i ösregn) till grannbyn där vi stannade till hos några bekanta till moster. Maken hittade diket två gånger på hemfärden och mosters man besökte diket en gång. Jag och moster skrattade så mycket när vi cyklade, så det är helt otroligt att vi inte ramlade av våra cyklar. Halv fyra stod i köket hos moster och stekte hamburgare och sedan var det god natt.

Sedan väntade en ordentlig sovmorgon, eller vad det nu blir när man är uppe till tidiga morgontimmarna. Jag steg upp efter tolv och maken sov till två!! Vilka ungdomar vi är...

Men det är så otroligt roligt att vara tokiga ibland. En helkväll med dans, pussar och skratt gör så otroligt mycket för orken. Att jag ännu har ont i ryggen av allt cyklande och dansande är smällar man får ta.


http://office.microsoft.com/sv-se/images/festligheter-CM079001933.aspx?qu=fest#ai:MC900438380|

Kolla, jag hittade mitt inlägg!!! Glad igen.

Just nu sitter jag och läser om Aspergers Syndrom. Det är så otroligt intressant, vissa saker känner jag igen på sonen men andra stämmer inte alls in på honom. Jag förstår att psykologen tyckte att han var en klurig kille att "få rätsida på". När jag sitter och läser kan jag inte låta bli och tänka, vilken TUR vi faktiskt har haft! Det hade kunnat vara så mycket värre än det faktiskt är. Visst har han sina svårigheter - men de hade kunnat vara betydligt större också - fastän de problem som han har påverkar han och oss otroligt mycket iaf. (någon som förstod något alls av det...;-)

Idag känns det som att jag förstår honom en aning bättre, det står många praktiska exempel i boken hur man kan arbeta med olika problemområden. Bland annat detta:
Om barnet har svårigheter att läsa av ansiktsuttryck, låt barnet klippa ut olika ansikten ur en tidning (ex. glada) och gör ett collage av det. Prata och jobba visuellt med
1) vad gör mig glad?
2) vad gör andra glada?
3) vad kan jag göra för att få andra att bli glada.
Korta och konkreta exempel. Allting skulle vara visuellt men man ska alltid börja med barnet först.

http://office.microsoft.com/sv-se/images/kanslor-CM079001910.aspx


I helgen har jag och maken skaffat oss lite vuxenpoäng, eller kanske varit galna ungdomar på nytt. Vi lämnade barnen till mormor och morfar och sedan körde vi till min moster och hennes man. Vi åt gott och drack ännu godare. Sedan skjutsades vi till den lokala puben, som slår upp sina "dörrar" en gång om året och

trist med blogg

Jag skrev ett inlägg för en stund sedan och när jag skulle publicera inlägget så försvann det. Plötsligt var jag inte inloggad längre. SKUMMA BLOGG!! Det är så tråkigt när det inte fungerar att jag har lust att sluta att blogga öht. Det är inte heller första gången som detta händer.
Ena stunden är jag inloggad, men inte nästa!

:-(

Blogger beter sig ännu skumt.

Min blogg är jätteskum. När jag loggar in kan jag skriva ett nytt inlägg, men om jag vill se min blogg eller någon annans blogg står det att jag måste logga in. SKUMT!! Det verkar som att jag ibland är inloggad och ibland utloggad.

Nåja, nu ska jag försöka få ner några vettiga rader. Utredningen på sonen är färdig och den visade precis som vi misstänkte när vi startade upp den - aspergers syndrom. Nu gäller det först och främst att få reda på om det heter asberger eller asperger. Skämt åsido, orsaken till att jag skrev så är eftersom jag för några år sedan träffade en mamma till en son med denna diagnos och hon var så irriterad på människor som inte visste hur diagnosen uttalades. Och gissa vad, efter detta möte kommer jag ALDRIG ihåg om det heter asPerger eller asBerger...

Jag ska även ringa till kommunens LSS handläggare och boka tid så att de får berätta för oss vad LSS innebär. Jag har ett hum om vad det är men behöver mera info. Men jag misstänker att vi inte får några tider förrän till hösten. Men det gör inget, nu ska vi njuta av sommarlovet.

Jag har även tänkt åka förbi bibblan och låna lite böcker om den nya diagnosen. Jag vill veta mera om varför han beter sig som han gör för att förstå bättre. Samtidigt vet jag sedan tidigare att jag tycker att Autismdiagnoserna är jättesvåra att förstå. Jag kan inte fatta hur man inte kan förstå hur en annan människa tänker och känner, det är så långt ifrån mig själv att jag har svårt att sätta mig in i situationen.
Men det beror förhoppningsvis på att jag har för lite kunskap om diagnosen. Men det ska det bli ändring på.

Kom gärna med några boktips.
Imorgon bär det av till bibblan.

fortsättningen på vilken J-a dag

Jag tror inte att det är sant, men historien fortsatte under eftermiddagen. Då blir jag nämligen uppringd av en ny rektor, den här gången på en skola som erbjuder mig att komma och jobba som fritidspedagog där.
Självklart tackar jag ja, och vi fortsätter att prata. Hur länge jag kommer att jobba där står skrivet i stjärnorna, men förhoppningsvis blir det länge eftersom den som haft tjänsten byter arbetsplats.

Vilken snurrig dag. Just nu vågar jag inte hoppas för mycket med tanke på allt som har hänt.

Men min käre make sammanfattade dagen så här: det är inte många som får "kicken" från två jobb och blir erbjuden två jobb på samma dag!

vilken j-a dag!

Jag måste bara skriva av mig. Igår ringde en rektor och talade om att jag fått ett vik på en förskola i 2½ månad, självklart tackade jag JA till det.
I morse ringde personalkonsulten och sa att jag kommer att bli erbjuden en tillsvidare anställning eftersom jag står näst på tur. Tackade självklart ja till den och blev jätteglad. Men vilken glädje får vara??
När rektorn ringde på dagen påminde jag henne om min utbildning, då var hon tvungen att kolla upp det igen.

Sedan ringde personalkonsulten och sa att jag ändå  inte fick anställningen och vikariatet som jag blev erbjuden igår fick jag inte heller. Jag frågade vad som hände med mig och han sa att han skulle återkomma eftersom de inte har något vik till mig just nu.

Jag ringde vidare till facket och kollade vad f*n det är som händer, och fick svaret att de agerar helt rätt pga fel utbildning. Vi pratade en stund till och resonerade fram och tillbaka. Ringde sedan tillbaka till personalkonsulten och ställde fler frågor.

Vi kom fram till att de personer med rätt utbildning går före mig till långvikariaten oavsett om de har längre eller kortare tid än mig och jag kommer förmodligen ha jättesvårt att få ett långvik igen och absolut inte bli erbjuden en tillsvidare anställning.

Jag förstår resonemanget, men för sjutton, det skiljer EN KURS mellan min utbildning och fsk.-utbildningen. Men ska jag läsa in den idag får jag läsa 1½år!!! Det är inte värt det.

Jag resonerade vidare med p-konsulten som sa att han misstänker att jag bara behöver jobba en dag på fritids så är jag på företrädeslistan (på rätt lista). De hade resonerat om situation och eftersom det är brist på fritidspedagoger och han trodde inte att alla långvik hade blivit inanmälda ännu, så chansen finns att det dyker upp något.

jag ringde vidare till nästa person som satte in mig på en utbildning som alla måste gå för att få korttidsvik. Rekommenderade mig att så snart som möjligt vikariera så att jag kommer in på rätt lista.

Även om det känns fördjävligt att inte få en tillsvidare anställning - så känns det ganska okej iallafall - men besviken så klart! Det sjukaste av allt är att jag för några veckor sedan pratade med personalkonsulten om DETTA! Vad händer med mig som står med "fel" utbildning - vad är det bästa för mig. Då fick jag svaret att om jag byter lista så förlorar jag all min företrädestid eftersom den är intjänad inom förskolan, men nu verkar det som att det inte gäller. FATTAR INGENTING!!

Nej, nu är det bara att avsluta det som jag ska göra här hemma innan jag pyser tillbaka till jobbet och stänger bygget.

Hela helgen

Jag och min man brukar väldigt sällan gå på restaurang med våra barn. Storebror har inte fixat det.
Men i fredags var det dags. Vi var bortbjudna på 40 års fest med fisksoppa som afterwork mat. Eftersom
vi vet att varken vi eller barnen är några fiskmänniskor stannade vi på pizzerian och käkade där! Pojkarna skötte sig exemplariskt - när vi sitter där så kommer en av storebrors fotbollstränare in med samma mål. Och en liten stund efter det ser storebror att en av de andra tränarna svängde in på parkeringen... Alla hade vi samma tanke...

Nåja, med pizza i magarna åkte vi vidare till festen som hade börjat klockan fyra...Vi var där efter sju...fint folk kommer alltid sent! ;-) Vi slog ihjäl några timmar på festen innan vi tog med oss svägerskan och hennes barn hem till oss (som också var på festen, fastän de bor långt härifrån). När vi kom hem umgicks kusinerna till mitt i natten innan de gick och lade sig.

På lördag var det dags för nästa grej. Storebror skulle ha klassaktivitet med tältövernattning.
Jag skjutsade ut honom kring femtiden, vid nio ringde han och ville ha torra byxor och strumpor.
Vilken tur att han har en snäll mamma som kör ut grejerna till honom på en gång.
Sedan ringde han omkring halv ett och ville komma hem. Självklart hämtade jag hem honom då.
Men trots att han kom hem och sov så var han jättenöjd med kvällen och det är ju viktigast.

Ikväll har han (som vanligt) svårt att somna. Jag har pratat med arbetsterapeuten vid vår vårdcentral. Hon skulle ta reda på hur man går tillväga för att han ska få prova ett bolltäcke. Nu väntar jag bara på att hon ska ringa. Finns det någon som har erfarenhet av bolltäcken??

Nej, nu är det dags att nanna kudden. Ha en underbar kväll, natt och morgondag.

rätt och fel

Idag har jag varit och köpt två kollegieblock. Nu ska jag börja tillverka en rätt-bok och en fel-bok.
Vi ska försöka att sätta in olika lämpliga och olämpliga beteenden i blocken och förhoppningsvis
tydliggöra för storebror hur det är okej att bete sig samt hur man inte ska bete sig.

nyvaken

God Morgon!

Jag vaknade för en liten stund sedan och tänkte "åh så skönt, idag är det fredag" men hann knapt tänka färdigt innan jag kom på att det bara är onsdag. :-(
Nåja, det är bara att bita ihop och blir lycklig  när det sedan blir fredag på riktigt. Jag är iaf så trött som jag brukar vara i slutet av veckan.

Idag väntar möte på BUP. Utredningen är färdig - eventuellt kan det behövas lite kompletterande uppgifter från oss föräldrar. Skolan ska följa med på mötet och det ser jag fram emot.

Ha en underbar dag.

jag hinner ju ingenting.

Usch och fy så mycket det är just nu. Vi är mitt upp i utredningen med allt vad det innebär.
Båda grabbarna hade utvecklingssamtal i veckan, trots att det ena samtalet inte blev
riktigt som vi hade tänkt oss. Men de är duktiga båda två och då får man leva på det istället.
Jag har precis börjat med mina egna utvecklingssamtal på jobbet och dessutom har jag suttit
och skrivit ansökningar till två jobb. Den sista juni är sista dagen som vi har öppet på min avdelning
och det är verkligen konstigt att veta om att vi ska stänga sedan.
http://www.fotoakuten.se/gratisbilder_foto-3082.html

Imorgon väntar fotbollscup för båda pojkarna, lillebror spelar här i byn och storebror spelar
utanför stan. Men vi slipper åka allt för långt och det är ju härligt.
Men vi hade velat hinna med att gå på en visning, men det får vi se hur tiden flyter på imorgon.

http://www.fotoakuten.se/gratisbilder_foto-2350.html

Nu väntar sängen på mig och jag ska sova jättegott.

Idag återvänder Storebror till skolan efter många dagars ledighet.
Han passade på att bli magsjuk i direkt anslutning till påsklovet,
men nu är han pigg och alert igen.

Jag har tidigare skrivit väldigt vagt om en otäck incident som
storebror varit med om. Igår ringde polisen och i början av veckan
ska han få åka in och prata med dem, berätta vad som hände.
Maken berättade att Storebror har diagnos och fick ett positivt
gensvar av polisen. Det blir lättare för dem att bemöta honom
om de har lite bakgrundsinfo. Annars kanske de blir lite fundersamma...
http://www.fotoakuten.se/gratisbilder_foto-3154.html

Till veckan är det även dags för samtal på BUP. Vi ska träffa både
psykolog och specialpedagog - prata om våra frågetecken kring
honom. Det är med blandade känslor jag ger mig in i denna karusell,
men det viktigaste är att Storebror mår bra och att vi rätar ut frågetecknen.
Men nog skulle det vara härligt om de säger att vi är oroliga i onödan
och allting beror bara på hans ADHD diagnos.
Men det känns väldigt viktigt att förstå varför det blir som det blir och hur
vi ska göra.

http://office.microsoft.com/sv-se/images/results.aspx?qu=fr%C3%A5getecken&origin=FX010132103#ai:MM900303364|

Nu är det dags att surfa runt på andra bloggar, facebooken har jag redan avklarat.
Sedan bär det av till skolan med lillebror och till jobbet för mig själv.

Imorgon är den 11 dagar långa ledigheten slut och nu väntar slutspurten innan semestern. Eventuellt en långledighet om en månad - vi får se!

Påskhelgen har varit superbra, syrran med familj har varit på besök hos oss med husvagnen och stannade två nätter. På långfredagen käkade vi middag tillsammans med dem, våra föräldrar, mostrar och syskon. Huset var fullt med andra ord. På kvällskvisten åkte snapsarna fram och klockan fyra på morgonen slutade taket att snurra tillräckligt mycket att jag kunde gå och lägga mig...hmmm.
 

På påskdagen var vi in till stan och strosade runt i väldigt sakta mak. Solen sken och många satt och käkade glass. MYSIGT. Ingen av oss var sugna på att laga middag den dagen så det blev en tur till pizzerian och sedan halvsov vi alla medan vi såg på hockeyn.

Igår åkte de hem och inatt har hela familjen sovit som klubbade sälar.

Nästa helg är det valborg och vi ska försöka hinna hämta hem vår husvagn innan det. Vi har tänkt åka till moster och hälsa på.

Barnen har också haft en jättebra helg, men de fick inte smaka snaps! Istället har de ätit påskägg och sedan har de ätit påskägg och efter det har de ätit lite mera påskägg och slutligen ..... påskägg. Förutom påskäggsätandet har de lekt och spelat bandy på gatan innan de hämtade mera energi från mera... påskägg!

Jag och maken har haft en underbar miniweekend. Eftersom många timmar är spenderade i bilen (4h enkel resa) så har vi hunnit prata jättemycket. Vi stannade två gånger på ditvägen, ena gången för att köpa bröd vid ett bageri som säljer ut andrasorteringen till lägre pris. Det blev två stora kartonger för 155kr!! BILLIGT!! Det andra stoppet blev en kaffepaus på en OK-mack....visst är vi romantiska...

Väl framme checkade vi in på hotellet och sedan blev det en shoppingrunda. Gubben hittade ett par riktigt snygga jeans och några t-shirts, själv hittade jag mig ett par vita jeans och två par snygga skor!
Vi "lyxade" ;-) till det och käkade på Frasses innan vi återvände till hotellet. Satte oss ner och drack varsin alkoholhaltig dryck innan vi åkte upp till 14 våningen där bastun var. Bastade och sedan snyggade vi till oss innan vi ringde efter en taxi som tog oss till arenan och Jeff dunhams show.
Oj oj oj så vi skrattade, jag skrattade så mycket att jag nästan inte orkade skratta mera sedan. Jag blir så fasinerad över denna karl, han är en otroligt duktig buktalare!!!

Under dagen hade både jag och maken sagt att vi kommer förmodligen att vakna 5.57 och vara klarvaken. men icke sa nicke, tio i tio vaknade jag och tänkte SHIT, vi missar frukosten!!! Ha ha ha
Jag var tvungen att ringa ner till receptionen och fråga hur länge de serverade frukosten, som tur var serverades den ända till klockan 13.

Innan vi körde hem käkade vi en ordentlig hotellfrukost med allt vad det innebär, men det bästa med hela resan är att slippa laga mat, duka fram och bort, fixa disken och städet. MEN, framförallt njuta av min underbara mans sällskap (inget annat!)

åh vad jag känner för att...

Detta sade storebror för en liten, liten stund sedan. Du kan aldrig gissa vad han kände för att göra...

För att hålla er på halster måste jag passa på att berätta att vi hade ett väldigt positivt möte med skolan idag. Storebror fick massor av beröm! ROLIGT!! Han är verkligen i en positiv spiral just nu, jag var orolig för honom för några veckor sedan när han sa att skolan var bara skit och allting var dåligt, dåligt och återigen dåligt. Sedan vi ökade på morgondosen har han vänt från den negativa förpubertala unge som han var till en positiv son med gott självförtroende. Det känns jätteroligt.

Det har dessutom varit en person från SPSM och tittat i några av klasserna, hon hade gett pedagogerna mycket beröm för deras upplägg och bemötande av elever i behov av särskilt stöd.
Efter utvärdering av förra åtgärdsprogrammet kom jag på att fråga vad som kommer att hända till hösten när storebrors klass splittras eftersom drygt halva klassen börjar på högstadiet och därmed byter skola. Jag fick ett jättepositivt svar, hans klass kommer att behållas som den är. De kommer att vara 10 elever i klassen, snacka om möjligheter!!! Det känns verkligen jättebra.

Nåja, nu är det dags att knyta ihop säcken och vad tror ni att han känner för att göra...
några gissningar??
Han känner för att rengöra diskhon!!!
VARSÅGOD SA JAG!!!!

Längtar...

På fredag ska jag börja dagen med att skjutsa mina barn till skolan
sedan ska jag åka hem och krypa ner under täcket igen.

Eller ska jag kanske åka hem och käka frukost, till jobbet ska jag iaf INTE!
För att jag och min man ska åka till Umeå.
Vi ska se på Jeff Dunham, åh så roligt det ska bli.
Förväntningarna är skyhöga.

Sedan sover vi en natt på hotell, äter hotellfrukost
och bara tar det lugnt.

Jag vet inte vad jag ser fram emot mest
är det showen, hotellfrukosten eller det
bästa sällskapet i hela världen.

Papper & Sånt: BLOGGgodis

Papper & Sånt: BLOGGgodis

Idag har jag en son på ett sjuhelsickes humör! Tydligen blir det konflikter om precis allting.
Just nu sitter han och äter frukost.

Det började med att lillebror fick gå upp och väcka storebror. Det gick ganska bra, lillebror
kom ner och sa att storebror är nästan vaken, han tittade med ena ögat och sa hm! Jag lät honom få
vakna i lugn och ro en liten stund till (cirka 10 minuter) innan jag ropade att han ska komma ner och äta
frukost. Det var en sur och stampande kille som kom ner. Jag hade dukat fram fil och smörgås till
frukost idag - precis som det står på matsedeln. Men det var han inte så sugen på - han ville ha fil
med banan istället. När han sedan gick och hämtade en banan sa jag att han skulle ta en av de äldre
bananerna så att vi slipper kasta dem. Jaha, då blev man sur över det!
sedan när han äntligen accepterade att han skulle ta den, öppnar han bananen och tappar den i golvet.
SUCK! Säger till honom att han ska kasta den i soporna och sedan ta papper och torka av stolen
eftersom det kom lite banan på den. Då blir han sur på det - för han tappade ju bananen på golvet - inte på stolen. Så han ska minsann inte torka av stolen! Nåja, nu är stolen torkad och frukosten på väg i magen.

Han är förberedd på att han ska byta tröja eftersom den som han har på sig är smutsig. Det protesterade han också mot! Den är ju inte smutsig, fastän jag visar fläckarna till honom...

Ja, ja, snart är det dags för honom att cykla iväg till skolan. Igår när han skulle cykla iväg hann jag precis fånga upp honom innan han cyklade iväg med cykelhjälmen ospänd. Han fick knäppa igen cykelhjälmen under stora protester innan han cyklade iväg.
På kvällen pratade vi om det, han undrade varför han måste ha cykelhjälm. Svaret var ju enkelt: det är lag på det.

Nu är det dags att packa ihop mig och barnen. Jag hinner ta det lugnt en stund innan det är dags för jobb.
Men sedan är det helg!!!

Jag är in en snabbsväng nu på morgonen innan jag promenerar iväg till jobbet.

Storebror har ökat sin dos och hittills har det gått bra. Jag mailade med skolan och frågade om de märkt någon skillnad men de tyckte att det var för tidigt att avgöra. Själv har jag sett en mindre skillnad här hemma. Det har varit en aning lugnare på kvällarna de senaste två dagarna.

Det intressanta är att det har hänt incidenter på rasterna på skolan. Ena dagen hade det till och med blivit handgemäng men Storebror förnekar det. Jag läste vad läraren hade skrivit, det enda som han säger då är att det är läraren som är kocko...Ibland vet jag inte vad jag ska tro.
Storebror är så mycket för att man ska ge igen, om "Pelle" tacklar honom då får han tackla tillbaka - även om tacklingar inte tillåts i bandyn på skolan...
Nåja, det är ju sådan han är och skolan hade rett ut incidenterna direkt! BRAVO!!!!!
Det kanske är därför som han resonerar som han gör, när en sak är utredd så är det inget att tänka på längre. Nåja, jag vet inte.

Det här kändes som att det blev ett väldigt snurrigt inlägg, jag får väl försöka att bena ut det senare om ingen förstår vad jag menar.

Ha en underbar dag.

Dagens PBU besök gick väldigt bra. Jag hämtade sonen som satt i korridoren
och arbetade vid datorn tillsammans med en annan klasskamrat (eller jobbade
och jobbade - de hade mera roligt tillsammans). Det visade sig att "storebror"
hade bara hunnit göra ett mellanslag...Nåja, det är skolans val att sätta grabbarna
att jobba själva i studiehallen och då får de utvärdera det sedan också.

Vi åkte in till PBU och fick vänta en stund innan "storebrors" doktor kom och
hämtade oss. Vi pratade medicin och sömn en stund tillsammans med
"storebror" och kom fram till att vi ska öka dosen på morgonen. Imorgon
testar vi att göra det och jag hoppas att det blir skillnad.

Sedan skickade jag ut honom i väntrummet med ett löfte om att han fick
dricka TVÅ koppar med varm choklad från kaffemaskinen trots att han
redan hade druckit en tidigare. Men på det sättet hann jag prata med
doktorn själv. Jag berättade om våra funderingar kring hans specialintressen
men framförallt hans bristande empatiska förmåga. Det slutade med att
hon ska prata med sina kollegor men troligtvis kommer "storebror" att
vidareutredas för att antingen få en tilläggsdiagnos eller för att utesluta
tilläggsdiagnoser. Oavsett vad som händer så måste vi få rätsida på hur
han tänker och funderar, hur det är med hans förmåga att hantera känslor.

Hur känns det för mig då? Det är väldigt blandade känslor. Å ena sidan
så känns det bra att vi har tagit upp de frågetecken som vi har med honom.
om det hör ihop med ADHD´n så behöver vi hjälp att nysta upp det och
att jobba med att tydliggöra olika saker om det inte hör ihop med ADHD´n
så är det bara att sätta sig ner och läsa för att få mera förståelse.
Men å andra sidan så känns det SKITTUNGT. Tänk om det är något
mera "fel" på honom. Jag/vi har ju varit inställda på att han "bara" har
ADHD och nu kanske det finns något annat också. Hur påverkar det
hans framtid i så fall. Om det inte är någonting i diagnoslandet som orsakar
hans beteende hur kommer det att påverka hans framtid..
Vad galet det kändes att skriva "fel" men ni förstår väl hur jag menar utan
att ta illa vid er.

Idag är det många tankar som snurrar runt i min hjärna och jag ser fram emot
att gå och lägga mig. Imorgon stannar jag hemma med "lillebror" som
fortfarande har lite feber och snuva. Vi ska bara ha en hel mysardag,
kanske baka någonting...Imorgon får vi se vad vardagen bjuder på.

JAAAAAA

följde en mycket spännande hockeymatch på tv igår som resulterade
i att vårt Luleå blev klara för semi. Nu väntar upp till sju derbymatcher
mellan "skelet" och Lulé. Spännande, spännande.

Som jag skrev i fredags så blev det en stressig dag som avslutades på hockeyn.
gubben och storebror kom hem omkring niotiden på kvällen. På lördag åkte
vi iväg för att se nästa match. Vi åkte omkring ett-tiden och kom hem igen halv
tio!!! En heldag på hallen med andra ord.
tyvärr förlorade våra killar alla matcher utom en, men storebror spelade
superbra i sina. Jag är så stolt över honom.

Däremot pratade jag med en av de andra mammorna i laget. Hennes son hade
reagerat på att  några av killarna i laget inte är så snäll med storebror. De säger
dumma saker om och till honom. Hon har pratat med tränarna som skulle
hålla koll på det och hon skulle även prata med sin son om det är fler än två av
lagkamraterna som är dum med honom. Det enda som känns "bra" i denna tråkiga
situation är att storebror tycker  att alla är snälla med varandra och känner sig inte
utsatt. Tråkigt men sant.
När jag börjar tänka i den banan kan jag inte låta bli att fundera kring varför han
inte upptäcker att två av lagkamraterna inte är snälla. Förstår han det inte???

Nåja, gårdagen bjöd på strålande solsken och hockeyfri dag. Inte illa.
Vi packade ihop familjen i skotern och åkte ut till den härliga ön. satte oss och njöt
av solen. Maken gjorde upp en eld där vi stekte renskav till lunch. När han började
steka maten upptäckte vi att saltet hade blivit kvar hemma - vilken "otur", då var jag
tvungen att köra hem med skotern och hämta det. Det är ju riktigt kul att köra skoter,
jag har bara kört en gång tidigare men det här kan ju bli en vana.

Idag stannar maken hemma med lillebror som är på G att bli förkyld. Han är på
gränslandet till att ha feber och snorar.

Nu är det dags att samla ihop sig och dra iväg till jobbet. I eftermiddag väntar
PBU besök med sonen och då "slipper jag jobba hela dagen"

voi, vilken dag!

Dagen började tidigt, närmare bestämt 05.15 med en bestämd signal från väckarklockan.
Upp och ut med hunden medan barnen ännu sov och sedan in och koka lite te.

In i lillebrors rum och väcka honom, slå på tv´n så att han kan vakna lite försiktigt.
Sätta mig ner i några minuter, surfa runt en snabbis på några bloggar och kika vad som
hänt på fejjan sedan gårdagen. Halsa lite te innan jag ilar upp på vindan, ger storebror
medicin på sängen och sedan ner igen. Packa väskorna till grabbarna och se till att
lillebror tar sig upp.

Hoppa in i bilen och full fart till jobbet. Lillebror förljer med mig och äter frukost
på jobbet. Storebror skulle hämta sin lillebror men blev försenad så det slutade
med att jag var tvungen att skutsa grabbarna till skolan när kollegan kom till jobbet.

Jobba en hel dag med allt vad det innebär. Prata med maken som ser att han hinner hem
innan eftermiddagens hockeymatch för att ringa halv tre och tala om att han har fått
nå knas i ryggen så han tar sig inte iväg.

Dags att dra upp pulsen åter igen. Skynda till bilen, hämta lillebror från fritids och
skjutsa hem honom. storebror slänger in grejerna i bilen och iväg för att hämta
hans kompis som bor på ett av kvarteren intill. Upptäcka att storebror glömt att
ta medicin inför matchen. Köra hem igen för att hämta den. Full fart till ishallen
och bära in hockeybacken till hallen och slutligen sätta mig svettig på läktaren
i ishallen.


Där landar jag i mina egna tankar och kommer fram till att nu väntas match, sedan
hockeyavslutning och slutligen en till match - förväntade mig att vara hemma klockan
nio ikväll... Men fick ett välkomnande telefonsamtal under matchen, maken kände
sig bättre i ryggen och kunde avlösa mig. Så när matchen var färdig hoppade vi in i
bilen och körde hem, mötte maken i dörren där han tog över bilnycklarna med orden
"jag har inte hunnit göra middag ännu, vi trycker i oss något där borta"

Jaha, vad ska det blir till middag idag? HA, jag hittade gårdagens plättrester!
Perfekt, in med dem i ugnen och en burk med sylt. Woila, middagen var serverad.

Snart väntar tv-soffan med hockey! Utan varken hockeyintresserad son eller make!
Jag får väl skicka SMS för att hålla dem uppdaterade om resutltatet!!

Idag åker maken iväg på tjänsteresa, det är alltid lika trist.
Det som är ännu tråkigare är att han alltid är mera trött än
utvilad när han kommer hem och då brukar halva helgen
vara förstörd. Nåja, nu är det så och det är bara att
acceptera läget.

Idag stänger jag på jobbet, vilken tur att vi inte har allt för
sena barn så jag kommer troligtvis att vara hemma mellan
fem och halv sex. Men det är en tillräckligt lång dag för
lillebror som måste vara på fritids. När vi sedan kommer hem
ska hunden rastas och middagen fixas och sedan brukar det
vara läggdags. Imorgon öppnar jag på jobbet och då måste
lillebror följa med mig, fritids hinner ju inte öppna när jag
ska till jobbet. Vilken tur att jag jobbar nära vårt hem.

Idag väntar friluftsdag för storebror. Han har valt att åka
skridskor på isbanan i stan. Matsäcken är packad, idag
får han plättar med sylt - smaskens.

Nu har de små huliganerna vaknat, då är det dags att serva
dem med diverse morgonbestyr.

Ha en bra dag för det ska jag!

TYST!

sitter i ett lika tyst och lugnt hus som igår morse.
har öppning på jobbet igen, idag är det min egen
vanliga öppning - igår tog jag kollegans eftersom
vår vikarie inte kunde ta den.

Igår fick jag ett jättetrevligt mail av sonens lärare.
Det har varit tre jättebra dagar för honom (fre, mån
och tis.) Han har jobbat både i klassrummet och
utanför. Läraren har tänkt mycket på det som jag sa
om att använda korta ord till honom. Istället för att
säga "nu har pratat du så mycket så du stör hela klassen,
nu måste du vara tyst" bad jag henne säga Tyst, XXX.
 Sedan när det är läge kan hon gå dit och förklara
varför han inte fick prata.
Man behöver faktiskt inte sitta i 20 minuter och
förklara det. Det räcker med 20 sekunder.

Nu hör jag att lillebror vaknar, då ska jag
passa på att gå och säga godmorgon till honom
innan jag åker till jobbet. Ser fram emot en
kort dag!

Ha en bra dag.

tisdagmorgon

Hur ser min tisdagmorgon ut?

Tyst och lugnt.
Hela huset sover.
Lugnet före stormen.

Jag sitter här vid datorn
med den stora temuggen vid min sida.
snart är det dags att borsta tänderna
och sedan gå till jobbet.

Om jag har tur så hinner jag smyga iväg
innan resten av familjen vaknar.
Smyga iväg från det tysta och lugna huset.
där alla sover.
Lugnet före stormen.

Jag passar på att skriva snabbt eftersom grabbarna är på hockeyn.
Gubben har varit hem och skjutsat, åkt tillbaka till jobbet - avslutat
där - åkt till skolan och hämtat lillebror och sedan tillbaka till ishallen
för att finnas där när P slutar träningen. Vad gör man inte för sina barn.

Själv har jag alldeles nyss kommit hem efter en heldagsplanering. Det
är skönt att komma hem till ett tyst och tomt hus när hjärnan är alldeles
slut efter en dag. Kan inte låta bli att tänka hur det känns för P,
jag känner mig helt slut efter en heldag och hans hjärna blir helt
slut flera gånger varje dag. Stackaren!

I onsdags hade vi möte med skolan. Tyvärr kunde inte gubben vara med
fastän jag hade hoppats det. Han blev kallad till ett möte i sista stund :-(
Nåja, jag överlevde - trots att mötet tog drygt 2 timmar!
Jag har gjort en social berättelse till honom om ena pedagogen så vi
får väl se vilken effekt den har. När jag visade den för honom säger
han på en gång: jag säger inte jävla kärring till henne, jag säger att hon
är en dålig lärare.
Vad  sjutton ska jag tro då? Ljuger pedagogen för mig eller säger han
det av ren inpulsivitet - om det är av impulsivitet så kan man ju inte göra
så mycket mera än att ta situationen på en gång på skolan och rita ett
seriesamtal tillsammans med honom och hoppas att han minns på så sätt.

skolan tycker att vi ska föra dialogen med honom om de fula orden,
men varför? Vi har inte det problemet hemma! Eller rättare sagt, vi ser
det inte som ett problem. Visst, pojken svär och kan leva rövare, men
han är ALDRIG nervärderande mot mig eller sin pappa. Han säger
aldrig jävla kärring till mig, eller din jävla neger eller liknande. Varför
ska vi då ta det snacket med honom hemma. Man måste ta tag i problemet
när det är aktuellt - inte flera timmar senare.

Jag har tidigare skrivit en bruksanvisning till skolan tillsammans med P.
Han är så klok och har en sådan självinsikt. Han berättar själv att han
har lättast att koncentrera sig i början av lektioner och när det är
någonting som intresserar honom. Svårast att koncentrera sig har han
i slutet av passen och när han inte kan skapa en inre bild av situationen.
Visst är han klok!!

Nu är det dags att börja fundera på matlagningen, fredag betyder
dessutom fredagsmys. HÄRLIGT!!!

Igår hade jag ett väldigt långt möte på skolan, 2½ timma!! tyvärr kunde inte maken delta eftersom han blev blixtinkallad till ett möte på jobbet :-(
Men mötet var okej, det enda som jag blir irriterad över är att det känns som att de vet att han har ett funktionshinder och att han fungerar annorlunda jämfört med klasskamraterna - samtidigt som de inte alls kan koppla samman beteenden med diagnosen. Tråkigt.
Jag fick flera gånger koppla samman till diagnosen. T.ex när en lärare kliver in i klassrummet kan han vara inställd på att det skulle komma någon annan och börjar gorma bara därför!

Nåja, det som skolan ser som ett stort problem är han beteende mot vissa lärare (kvinnliga), han är nedvärderande och kränkande mot dem, han vägrar göra som de ber honom och svär och gormar.
Vi kom fram till att vi ska jobba med sociala berättelser - men jag sa klart och tydligt till dem att jag kommer inte att ta det med honom hela tiden för det måste de göra på skolan när han agerar på det sättet. Skolan tycker att det tar för mycket tid att göra en social berättelse till honom hela tiden så jag förklarade för dem att de ska använda samma berättelse. Förvara den lättillgängligt så att man snabbt kan greppa den när den behövs. De pratar om att det blir så kränkande för honom att inför de andra prata om en social berättelse - men hur sjutton ska man annars få bukt med problemet. Vad är mest kränkande för honom i långa loppet - att alltid få en tillsägning utan ett förslag på bättre beteende och därmed inte få chansen att förbättra sig eller att ges möjlighet att få en fungerande skolgång.

Nu är det dags att göra frukost till barnen och sedan bär det av till jobbet.
Ha en bra dag alla bloggare.

Då var helgen slut igen :-(

Varför går helgerna alltid för fort. Man borde utöka helgen till det dubbla!
Man hinner ju inte göra allting som man vill göra.

Idag vaknade vi till solens strålar. Vi packade lite matsäck och sedan tog gubben barnen på skotern medan jag och hunden promenerade ut till ön som finns ett stenkast härifrån. Det gick jättebra att gå på isen, hårt och stabilt att promenera på. Det är så härligt att promenera där dessa dagar när man slipper sjunka genom i varje steg som man tar. Hunden var överlycklig som fick följa med och lyckan var total när även han fick nygrillad korv.(det här är hunden som inte hör när man kommer hem från jobbet men öppna kylen och ta fram en vakumförpackad korvring så finns han bredvid oss inom 5 sekunder.)

När vi kom hem gick V till en kompis som han lekte med hela eftermiddagen. P däremot, han satte sig vid sitt nya PS3-spel NHL11. Gubben satte sig och tittade på tv medan jag fick ett ryck och städade iordning hallen. Jag flyttade på V´s krokar från ena väggen till den andra för att han ska få mera utrymme. Båda grabbarna fick upp sina förvaringsutrymmen för vantar och mössor. tidigare har P haft sin på väggen men den har ramlat ner medan V har fått ha sina i garderoben. Numera har båda grabbarna aktuella mössor och vantar synliga och lättillgängliga i hallen. När jag var färdig med detta tog jag mig tid att sätta mig vid mitt scrapbookingbord och gjorde lite lappar till hallen. Var sak på sin plats. Kom ihåg hur roligt det är att sitta och skapa så det måste jag göra snart igen.

Imorgon väntar en arbetsdag och på kvällen kommer det ett gäng med "tanter" hit. Vi ska sätta oss och planera lunchen som vi ska hålla i under en cuphelg i maj. Jag har tagit på mig huvudansvaret för gruppen men känner att jag har inte riktigt tid/ork att ta det oket på mina axlar. Jag hoppas att någon annan kan ta det på sig istället.

Biobesök

http://www.sf.se/filmer/film/10003102/Trassel-3D-sv-tal

Idag har vi tagit med hela familjen på Bio. Äntligen var det våran tur att se på den omtalade filmen Trassel. Vi hade tänkt gå och se den för några veckor sedan men stoppades av magbasiller, matcher och träningar. Men nu var det vår tur.
Ni som inte har sett den ännu - jag kan verkligen rekommendera den varmt. Vi skrattade gott tillsammans med barnen.


Annars har dagen varit som de flesta andra lördagarna. Jag började morgonen med att plocka iordning i hemmet och tog sedan fram dammsugaren. Hemma hos oss tar det längre tid att plocka iordning allting än själva städningen - någon fler som känner igen detta fenomen?? Sedan läser jag om ADHD och vikten av att hålla ordning på omgivningen för att minska intrycken...jag säger bara SUCK!!! Jag ska fortsätta skapa ordning i kaoset men det hade varit trevligt om alla familjemedlemmar såg vitsen att ha ordning och reda...

Storgrabbarna tog en skotertur på förmiddagen. Solen sken och det var några plusgrader, men det blåste så ohyggligt mycket, därför valde jag och lilleman att åka till affären istället. Storgrabbarna (dvs sonen och fadern i familjen) körde över isen till makens kusin - som var bortrest så det fick åka hem igen. De hann hem före oss...

Nyss har vi avslutat kvällen i tv-soffan, tittande på hockey. Behöver jag skriva att jag lever i en hockeyintresserad familj...nåja, det intresset har smittat på mig också och nu ser jag fram emot att följa slutspelet.

Äntligen fredag! Trots att det har varit en kortvecka
där vi har varit sportlovslediga på måndag och tisdag
så känns det skönt´att det är fredag.

Just nu är vi i en svacka med sonen, fastän han tycker
att det är jätteskönt med lov. Men han vägrar att vara
ensam hemma och det är ett jättestort steg tillbaka.
Dessutom springar han ner till mig vareviga kväll/förnatt
eftersom han inte kan somna. Jag skrev tidigare om en
otäck händelse som han vari med om efter skolan
och vi misstänker att det är detta som spökar för honom.
Han är rädd.
Händelsen är polisanmäld men det vet inte sonen om.
Han kommer att få veta det i god til innan det är
dags för förhör.

Nu är det dags att väcka sonen, idag ska han åka med
farfar på en liten åktur - om det blir lastbil eller personbil
återstår att se. Men han ser fram emot det iallafall!
I eftermiddag är det hockeyträning, idag har han och
de andra målvakterna tänkt köra ute...ha ha ha
Några av utespelarna var sugna på att stå i mål, det blir
lite ombytta roller med andra ord.

Lilleman ska på utflykt med fritids, skidorna är ihopsatta
och pjäxorna ska placeras i väskan. Igår var han på badhuset
med fritids och i förrgår var de på bussutflykt.
Det är så roligt när de hittar på en massa roliga
saker under loven, istället för att bara sitta kvar på skolan.
EN STOR ELOGE TILL PEDAGOGERNA!!

Nu måste jag kila!

Ha en underbar dag!!!!

Gick och lade mig igår, skulle upp tidigt idag för att jobba.
Klockan tickade på och sonen kom ner med det ena
ärendet efter det andra. Bortåt tolvtiden kröp sanningen
fram - han ville inte vara ensam hemma idag.

Nåja, det är ju bara att tänka snabbt.
Jag sa till honom att han kan komma till mig på jobbet
när han vaknar och vara där tills han blir less.
Imorse när jag steg upp - klockan 5.15
så dröjde det inte många minuter innan han var nere.

Han var dock inte så sugen på att komma med på en gång
så han stannade hemma och tittade på 112 - på liv och död
via datorn innan han kom till jobbet.

Han har fungerat jättebra på jobbet - han har varit till stor hjälp.
Han var i några timmar innan han promenerade hem igen, nöjd och glad
och med lunchen i magen.
När jag pratade med kollegorna berömde de honom jättemycket
de tyckte att han är så artig och väluppfostrad.
Det är ju bara att tacka och ta emot, det är inte första gången vi hör det.
Det värmer lika mycket varje gång!!
När han sätter den sidan till så kan man inte tro att han har den problembilden
som han faktiskt har. Man har så svårt att se honom få utbrott och kasta saker
omkring sig samtidigt som han skriker och svär...

Nej, nu är det dags att varva ner. Grabbarna är på hockey (som vanligt)
och för mig väntar läggning av lillebror innan jag ska fortsätta skriva
om diagnosen till sonens lärare på skolan.

http://www.hi.se/kognitionsportal/program/publish/

Jag fick tips om detta för en tid sedan, men ingen visste adressen. Efter lite efterforskning (googlande) så lyckades jag hitta detta. En oerhört nyttig länk!!

Jag skickade vidare den till min sons lärare och hans gamla lärare med kommentaren jag trodde att jag förstod hur XXX har det, men nu "vette sjutton".
Jag har sett den flera gånger (och gjort den) och lider verkligen med våra barn.
Samtidigt finns det en debatt om att detta är ett påhittat funktionshinder där det handlar
om slapphet och socker osv osv osv.

Tänk att leva i denna värld, dag ut och dag in. Inte konstigt att det blir galet.

Jag glömde ju skriva att det tar en stund att ladda. Men den som väntar på ngt gott...

vilken underbar lördag som avslutas med en massa funderingar.

Idag har det varit hockey (som vanligt). Sonen skulle med sitt lag spela mot Narvik, igår hörde sonens tränare av sig till oss och frågade om vår grabb kunde vakta motståndarnas mål eftersom deras egna målvakter var sjuka...och självklart kunde han göra det - det bestämde maken!

Sonen har med andra ord varit målvakt åt det norska laget på sin första match, trots förlust så gjorde han en kanonbra match. Jag är så stolt över honom - han kämpade på som bara den och gjorde en massa snygga räddningar. Trots att norrmännen förlorade matchen - så var P jättenöjd.
Nästa match fick han spela i sitt eget lag (medan den andra målvakten spelade med norrmännen) - och ja, det spelade två matcher mot varandra - men fråga mig inte varför. Det blev återigen en superbra match och det är en kille som känner sig jättestolt över sin insats.

Nu har grabbarna gått och lagt sig (även maken) och då börjar mina egna tankar att poppa upp. Jag är egentligen arbetslös men har ett terminsvikariat på en förskola här i byn, men jag funderar fram och tillbaka på vad jag ska hitta på att göra. Jag är så sugen på att sadla om och göra någonting annat.
Jag vill kunna använda min pedagogutbildning men inom någonting annat. Jag har sökt några tjänster som verksamhetsutvecklare, jobbcoach och utbildningsansvarig - men jag får inget napp - blir inte ens kallad till intervju och det är så tråkigt!
Jag vill så gärna använda alla mina kunskaper inom pedagogik i skola, förskola och särskola till någonting vettigt. Det finns de människor som har tyckt att jag ska skriva en bok om hur man uppfostrar barn med ADHD för att vi har gjort allting helt rätt. MEN HUR SJUTTON FÅR MAN UTLOPP FÖR DET?
Skulle egentligen vara sugen på att läsa till psykolog och rikta mig mot barn som ska utredas men utbildningen är 5 år och den finns inte ens i mitt eget län...så det är bara att stryka från listan.
Sedan har jag funderat på specialpedagog eller speciallärare, men det känns som att det som jag isf måste läsa in har jag redan kunskap om. Kan man få bättre kunskap om ex. ADHD än att leva mitt i vår vardag? jag vill hjälpa andra, som står inför en utredning eller som alldeles nyss har fått diagnos att få en fungarande vardag. Jag vill dela med mig av kunskaperna till lärarna som möter våra barn och inte förstår ett smack! Jag vill förändra vardagen för mitt barn och andras barn som inte är riktigt som alla andra.

Nåja, nu är det färdig malet om detta. Jag hoppas att ni fattar någonting av det som jag skriver för jag låter tangenterna bara flöda utan att gå tillbaka och kontrollera. Så om det är massor av stavfel och meningsbyggnadsfel så förstår ni varför.

Slutligen kan jag berätta att jag och P har idag gjort en bruksanvisning om honom som ska lämnas till ansvariga lärare efter sportlovet. Jag hittade en väldigt intressant uppgift i en av våra foldrar om ADHD som man kan göra till skolan när det känns jobbigt och barnet börjar streta emot att gå till skolan. Uppgiften gick ut på att färdigställa meningar ex. jag har svårt att vara uppmärksam när...
Det blev en väldigt intressant sammanställning som ska lämnas till skolan och som jag tänker resonera kring på det kommande samtalet.

händelserika dagar!

Oj, oj, oj, jag känner verkligen att  jag lever. Jag ids inte skriva om allting som har hänt men jag kan lugnt säga att det har varit händelserika dagar (inte ur positiv synvinkel :-/

För att sammanfatta en aning så har sonen varit på rackartyg med konsekvenser därefter, större konsekvenser än vad han själv är medveten om än så länge. I denna historia finns det delar som gör att man blir så arg på vuxna människor som beter sig på ett hemskt sätt samtidigt som jag håller på att kissa på mig när jag nästkommande situation framför mig. HERREGUD säger jag bara!!

Idag ringde även sonens lärare och bokade tid för möte ang. åtgärdsprogrammet. Efter 50 minuters samtal kom vi fram till att sonen INTE ska vara med på mötet utan vi ska prata utan honom för att kunna stöta och blöta det vi ser och det som skolan INTE ser. Jag ser verkligen fram emot mötet och hoppas på en ljusare framtid för en son som börjar protestera mer och mer mot skolan.

Inom sonens älskade hockey har det också varit turbulent. Men efter ett snack med ansvariga under förra helgen har det blivit mer och mer rätsida. Allting går att lösa när det är missförstånd som sker och med en välfungerande dialog så blir vardagen så mycket bättre.

Det är även dags att justera doseringen av sonens medicin och det är inte allting så lätt. Han har provat på olika preparat och nu har vi hittat ett som fungerar jättebra på honom, tyvärr signalerar skolan att han måste ta dagsdosen tidigare och tidigare om dagarna och att han blir mer och med ofokuserad och hyperaktiv. Så det var bara att ta tjuren vid hornen och prata med våran sköterska som förmodligen kommer att höra av sig ganska snart. Eftersom vi har ganska bra med mediciner kvar så är det inte jättebrådis - skolan får allt jobba lite för sin lön ;-)

Men slutligen så har vi även pratat med BUP och önskat att få prata igen med dem. Det finns så många frågetecken kring vår son. Beteenden som vi inte vet om de verkligen hänger samman med hans ADHD eller om det finns någon annan problembild också. När han utreddes för 5 år sedan så gjordes även en skattning inom autism och den visade ingenting. Det ska bli intressant och höra vad de säger, förhoppningsvis är vi bara nojiga och ser saker och ting som de med en enkel förklaring kopplar samman till han diagnos. Skulle det vara så att de inte kan det så får de väl komma med sina tips och råd.

Här är de saker som jag funderar kring som jag inte får ihopkopplat till ADHD
- specialintressen ex. hockeyn
- detaljsyn ex. han upptäcker nya skridskor på hockeyspelare likaväl godisskålen som placerats högst upp i bokhyllan för att ungarna INTE skulle se den.
- han förstår tydliga känslor ex. när man är glad skrattar man, när man är ledsen gråter man. Han förstår till viss del att man kan vara ledsen utan att gråta men förstår inte varför. han har väldigt svårt att förstå varför andra känner som de gör (väldigt låg empatisk förmåga)
- söker sig ej till vännerna men far gärna till någon om de frågar honom om han ska komma.
- svårigheter att förstå sin egen del i olika sammanhang.
- har aldrig gillat kroppskontakt, det ska alltid vara på hans villkor.
mm mm mm

nä, ni bloggvänner. Nu är det dags att gå och få min skönhetssömn - jag ska vara på jobbet 6.30. Vilken tur att jag har nära dit så att jag slipper väcka väckarklockan innan den ska väcka mig...

hastig visit

I onsdags lämnade jag jobbet efter endast två arbetade timmar.
Kom hem och hittade en ny vän - spyhinken!
Vi var vänner hela onsdagen och sedan bröt jag vänskapen på torsdag morgon.

Idag har hinken hittat en ny kompis i familjen.
V hade ont i magen på morgonen, vi har sett att han har fått
i sig någonting som han inte tål under veckan (han är mjölkallergiker)
så vi var lite osäkra till en början om det var magsjuka eller allergireaktion.

Men nu vet vi att det är magsjuka. Spyhinken och V sitter just nu och tittar på TV.
Storebror är på hockeyträning tillsammans med sin pappa.
Nu håller vi tummarna att spyhinken inte skaffar sig fler vänner i vår familj.
Den får gärna flytta till någon annan ;-)

vilken härlig helg!

Äntligen har det gått en helg där jag känner mig ganska utvilad!
Igår åkte gubben och P på hockeymatch
det var en sur kille som kom hem
de hade förlorat och han hade släppt in 3 mål.
Vi vet inte vad han eg. var sur på
för han berättade om alla snygga "saves" som han
gjorde under matchen.

Medan P spelade hockey stod gubben i cafeet
och sålde för att dra in lite pengar till laget.
Jag och V stannade hemma, han tittade på TV och själv
passade jag på att städa. Hann städa hela huset på 2½ timma!
Inte illa.

När grabbarna kom  hem tog de bara på sig sina varma kläder
startade skotern och åkte iväg! Jag och V klädde ochså på oss och gick ut med hunden
V var sugen på en skidtur så han kämpade på i snön.
Hunden hoppade och skuttade - nöjd över promenaden.

När vi sedan kom hem, återgick V till TV´n och jag satt vid datorn en stund.
När de andra grabbarna kom hem
då var det dags att göra sig själv i ordning.

Jag som nästan aldrig är sminkad - målade mig.
Hittade en ganska snygg svart byxa och en snygg tröja
och på med de högklackade stövlarna till det.
Gubben tog på sig en snygg skjorta till de blå jeansen.
Sedan skjutsade vi iväg grabbarna, en till mormor och morfar
den andra till farmor och farfar innan vi fortsatte till restaurangen.

Åh så härligt att sitta ner, på tu man hand.
beställa in maten och bara äta.
Vi passade på att bara få vara - prata om det
som föll oss in. Sedan slippa duka bort
och framförallt slippa disken.

Mätta och belåtna satte vi oss i bilen och åkte
till farmor & farfar. Hämtade upp en jättetrött
lilleman innan vi åkte vidare till några kompisar.
lilleman somnade i bilen och fortsatte sova hos
våra vänner, gubbarna fick dricka lite wirre innan vi åkte hem.

Idag har vi hämtat hem P, skjutsat V till kalas
och hälsat på makens kusin med familj.

Nu är potatisgratängen i ugnen och köttet ska stekas.

Varit på "möte"

För några dagar sedan fick jag en inbjudan i min mailkorg.
Trots att det var dålig framförhållning, tog jag mig tid
och gick på det.

Det är nämligen på G att starta upp lite träffar.
Våra barn ska få träffa andra barn med samma diagnos som de själva.
Vi föräldrar ska få chansen att träffa andra föräldrar
och prata av oss.
Syskon ska få träffa andra syskon som sitter i samma
situation som de själva.
SPÄNNANDE!!

Vi var en tapper skara på 7 personer som var där.
Tyvärr kunde inte hon som var representant för Attention komma
Så det blev mera prat om våra barn, skolan, fritiden
svårigheter och olikheter. Vårdbidrag och fondmedel.
På en och en halv timma hade vi hunnit prata massor
utan att nå dit vi egentligen ville.

Beslutet blev att vi träffas igen, vid ett senare tillfälle.
Då kan vi ta reda på om det finns några finansiella medel
att använda om man får iordning en träff.
Några av förslagen var:
hyra ett badhus
bowla
grilla och pulkaåkning

Jag pratade med P hur han ställde sig till detta.
Han vill gärna träffa andra som är som honom.

Förmodligen söker han en tillhörighet
någon annan som är precis som honom.

Nu är jag så trött att synen blir suddig.
Då är det bäst att masa mig till sängen.
Imorgon är det äntligen fredag med
hockeyträning, Pizza och fredagsmys.

En feberfri dag

Vad gör man av en feberfri dag?
Jo, mamman åker till jobbet.
Pappan åker till jobbet
lillebror åker till skolan
och själv blir man kvar hemma.

när jag hade varit på jobbet i ungefär 30 min
ringer P - jätteledsen.
han vill INTE vara ensam hemma!
Vad gör man åt saken?
Jag kan inget göra, maken kan inget göra
Vilken hemsk känsla.
I fortsättningen blir jag hemma med honom
när han är hemma pga sjukdom

Det slutade iaf med att vi höll tät
telefonkontakt. Gubben åkte som planerat
hem på lunchen och serverade lite mat.
Grabben fick order om att gå ut och få en
nypa frisk luft i det härliga vädret.

När vi kom hem var han ganska nöjd.
Men han ville inte vara ensam hemma en heldag
igen.

Men det som var bra med allt detta:
när jag pratade med honom mitt på dagen
då hade han gjort sina läxor som han fått med sig hem.
De läxorna som han svor så helhjärtat åt igår...

Men, men har man bara tillräckligt lite att göra
då är till och med läxorna roliga.

Undrar just om han kommer ihåg hur trist
det var att stanna hemma idag.
Så att han skuttar iväg, pigg och glad
till skolan imorgon ;-)

ADHD och kost

http://www.kostdoktorn.se/kostbyte-kan-forbattra-adhd

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/kostbyte-kan-lindra-adhd_5915201.svd

Jag tror verkligen att kost och ADHD har ett samband.
Men jag blir så less på när ADHD problematik likställs med
att inte kunna sitta still på arslet på en stol och följa fröken i klassrummet.
Jag är less på alla "besserwissrar" som kommer med sin syn på
detta funktionshinder - där majoriteten inte ser vilken problematik
våra barn faktiskt har.
Jag är less på att folk tror att vi inte gör allt för våra barn för att
underlätta, inte bara deras utan även våran vardag!

Ibland får jag känslan av att människor utan kunskap om varken
utredning eller medicinering tror att föräldrar får en diagnos på sina
barn bara för att psykologer och läkare blir less på dem.
Att dessa människor tror att bara för att barnet fått diagnosen ADHD
så kastar dem läkemedel efter barnet och föräldrarna.

De ser  inte allting som redan är gjort, sedan åratal tillbaka.
Där föräldrar och anhöriga alltid ligger steget före. Förklarar och underlättar
vardagen. Går in i konflikter och undviker konflikter - gör allt för sina underbara
barns skull.
Använder både bilder och det talade språket för att förklara och underlätta.
Finns med, finns i närheten, förklarar för omgivningen varför vårt barn
gör som han gör och inte som alla andra.
begränsar sockerintaget för att underlätta vardagen osv osv osv
Det är först när allt detta är provat och utvärderat som det kan bli
aktuellt med medicin.
Vi har då aldrig fått medicinen kastad efter oss.

Tror verkligen människor att vi sitter och trycker i våra barn socker i
ofantliga mängder??

Om kosten var orsaken till våra barns diagnoser då borde ju syskonen också
ha samma diagnos och visa exakt samma symtom. Vi föräldrar måste ju också
göra det med andra ord för vi äter ju exakt samma sak som våra barn.
Hur kommer det sig då att det i en och samma familj där alla äter samma mat och
mellanmål endast finns en individ med så stor problematik att man har varit tvungen
att vända sig till utomstående. Lämna ut hela sin familj till okända människor som ska
bedömma och faktiskt "riskera" att de säger "Ditt barn har inte någon diagnos, men det har
dessa svårigheter".

När vi utredde vår son fick vi jättemycket beröm för hur vi förhåller oss till honom.
Under alla år i skolans värld har samma beröm kommit vid flera tillfällen.
för oss handlar inte ADHD om att inte kunna sitta still på stolen ett visst antal minuter
under en dag - det handlar om en problembild som är mycket större än så.

Jag valde att stanna hemma istället.

Idag valde jag att stanna hemma. Jag bestämde mig redan igår kväll
Jag ides inte sitta och köra bil, mil efter mil för några timmars pyssel.
Det var helt enkelt inte riktigt värt det.

Jag har så många måsten som hänger över mina axlar.
Jag måste städa
jag måste tvätta
jag måste plocka iordning
jag måste bädda rent
osv

Jag var en gång på en föreläsning, där man skulle ta bort alla måsten
och förvandla det till jag vill.. men ni hör ju hur det låter...
jag vill städa
jag vill tvätta
jag vill plocka iordning
jag vill bädda rent.
JAG LJUGER JU! för jag vill inte det.

Jag vill ha ett rent hus, för att få det MÅSTE jag städa
Jag vill ha rena kläder till mig och min familj, för att få det så MÅSTE jag tvätta
osv

Nåja, nu är det väl bara att övertala viljan att börja arbeta. För det är ju ganska trevligt
att sitta och titta på hockeyn i ett rent och fint hem.

Det kanske var motivationshöjande iallafall...eller kanske inte...

Jag och gubben delar på VAB veckan, jag var hemma måndag och tisdag, han var hemma onsdag och torsdag och idag är det jag som är hemma igen. Det kommer att kännas i plånboken när lönen kommer, men det finns ju inget att göra åt saken - när barnen blir sjuka så blir dem det.

Idag är det den första feberfria dagen för V.Nu är det bara att få bort hostan som enligt många varit långlivad. V är full av energi - det tror väl jag det när han har varit sjuk sedan i söndags. Just nu sitter han på vindan och bygger med lego och sjunger. senare på dagen ska han få följa med ut på lunchpromenad med hunden - då får vi verkligen se hur mycket ork han egentligen har.

P däremot är ganska dålig, han har ännu hög feber och ligger just nu och tittar på TV. Orken finns verkligen inte!! Hostan är på G även för honom. Eftersom P har förkylningsastma är hans astmamediciner kontrollerade och redo för användning i medicinskåpet om de kommer att behövas.

Visst håller ni tummarna för oss att jag och gubben slipper sjukdomar, imorgon ska jag och syrran åka på scrapbookingevent och jag VILL INTE bli sjuk där eller stanna hemma för att gubben blivit sjuk! Men, men blir det så då får jag väl sitta hemma och scrappa istället.

Ha en bra dag så "ses" vi sedan.

Imorse när P steg upp kände han sig lite hängig. Som tur var tog gubben beslutet att låta honom stanna hemma för alldeles nyss visade det sig varför. Grabben har ju magsjuka...YIPPI!!

Lillebror med feber, hosta, diarré, snuva = Influensa?
P med feber och kräkning = magsjuka??

Undrar just vad vi vuxna får och framförallt NÄR????

Visst är det ganska underligt detta med magsjuka, så fort någon har denna sjukdom så börjar man må liiiiite illa och visst känns det liiiiite i magen...

dagarna rusar förbi

Tiden går så himmelens fort, de bara förbi. Dagarna är fullspäckade hela tiden att jag har inte orkat sätta mig ner och formulera någonting i min blogg. Så fort jag har försökt har jag blivit störd av något och varit tvungen att avsluta det. Men, men nu gör jag ett nytt försök

I torsdags åkte jag och P till Stockholm för att hälsa på kusinerna och i söndags kom jag hem med en suuuuupernöjd kille. Resan har gått jättebra - över förväntan! Det känns verkligen jätteroligt att få umgås med honom en hel helg.
Det var en nervös kille som satte sig på flyget i torsdags, han har inte åkt flygplan sedan han var knappt 2 år. Dessutom var ombordstigningen framskjuten med 10 minuter...men det gick jättebra. Han var en aning hoppig på flygplatsen och surrade för sju. Han var jätteimponerad över att flyga men roligast var nog start och landning.

När vi kom till Arlanda tog vi bussen till Haga där svågern hämtade upp oss. Tyvärr blev det lite miss i kommunikationen mellan oss så han åkte till Haga Forum medan vi klev av vid Haga Norra...men det löste sig. P stod och hoppade och vinkade när han såg deras bil på vägen.

På fredagen var det den stora "turistdagen", allt som han ville se skulle vi titta på. Vi började med att åka till Globen och upptäckte till vår förtjusning att Hovet låg mittemot! Gissa om det var en positiv överraskning för en hockeykille. Därefter åkte vi iväg mot centrum och Burger King som var nästa önskemål. Efter lite mat i magen var det dags att promenera till Gamla Stan - vi tittade på riksdagshuset på vägen dit, storkyrkan mm mm mm. Vilken tur att svägerskan var med oss för då fick P under samma dag åka tunnelbana, pendeltåg och någonting annat som jag inte minns namnet på.

På lördagen började vi dagen med museumbesök, Nasa utställningen på Tekniska museet. Själv tyckte jag att det var ganska spännande, men inte P. Men vi gick runt i några timmar innan vi åkte för en shoppingtur i Centrum. Jag kom dock fram till att det var så hemskt mycket folk överallt därför valde vi att åka iväg till något mindre ställe. P valde Kista Galleria...bra val av honom eftersom vi hittade lite kläder där!

Sedan på kvällen promenerade vi till en pizzeria och käkade där. Men när vi kom tillbaka var han helt slut, jag lyckades parera honom från att få ett utbrott - men det var nära. Jag satte honom vid en dator med hörlurarna i öronen innan fångarna på fortet började.

På söndag förmiddag bar det av hemåt, med väskorna fullpackade. Lillebror V hade beställt en present av oss när vi kom hem så den låg nerpackad och på Arlanda köpte vi lite godis.
Det var en jätteglad P som kramade om sin pappa och lillebror som stod och väntade på oss när vi landade.

Måndagen var studiedag och P stannade hemma med mig och lillebror eftersom V blivit sjuk. Men igår var det första skoldagen för veckan. Den började inte direkt bra, deras ordinarie lärare är sjukskriven hela veckan och hon som kom in istället var under all kritik. Hon ringde hem och berättade om allt som P hade gjort under dagen. När jag pratade med P om dagen fick allting en logisk förklaring. Det som känns mest hemskt är att hon som hoppade in som vikarie är SPECIALPEDAGOG!! Hon om någon ska ju ha förståelse för att vår son inte fungerar som alla andra...nåja, det är nästa bekymmer. Nu ska jag göra mig iordning för en dag på jobbet. Gubben får stanna hemma med V idag och imorgon...

Ibland, lite då och då, men absolut inte ofta har P problem med nattsömnen. I natt var det dags - han tog sig i säng i vanlig tid igårkväll men hade ingen ro i kroppen att somna. Framåt tolvtiden inatt har han tittat på klockan för sista gången och klockan ett har han vaknat igen. Idag blir det en återhämtningsdag för honom. Själv ska jag till jobbet men pappan i familjen stannar hemma med honom.

Jag känner mig en aning trött efter det att han har väckt mig ett flertal gånger. Men det kommer att gå bra!

medicin

Igår var det söndag och som vanligt var det match under helgen. Söndagen bjöd på en spännande match, målvakterna stod halva matchen var och P gjorde en fantastisk match. Det är så roligt att se när han är på G, han höll koncentrationen hela matchen och släppte in ett enda mål. Trots att han bara stod i 20 minuter (speltid) var han jätteslut när vi kom hem. Nu förstår man hur mycket koncentrationen tar på honom fastän vi ser till att han har full effekt av medicinen.

Det här med att hitta rätt balans med medicinen har inte varit det lättaste, men efter 5 års medicinätande har vi upptäckt följande. När han står i mål MÅSTE han ha hög effekt, det kräver mycket koncentration av honom och utan medicin fungerar han inte bra i sin position. När han spelar innebandy måste han ha lite medicin kvar i kroppen, samma sak på somrarna när han spelar fotboll. Snacka om att man som förälder måste vara uppmärksam på vad som är bäst för ens eget barn... På skolan måste han också ha hög effekt, de ser på en gång när det är dags att fylla på. Trots att P äter långtidsverkande ritalin måste han ta en dagsdos.


När P fyllde 11 år (i oktober) fick han välja mellan att ha kalas eller att åka till Stockholm och hälsa på hos kusinerna. Han valde att resa bort, om två veckor är det dags och han börjar redan att få resfeber. Han har så mycket som han vill se. Vi åker på torsdag kväll, eftersom kusinerna och faster och farbror arbetar/är på skolan på fredag får vi en mamma-son dag. Då har han bestämt att vi ska åka tunnelbana, se på globen, slottet,regeringshuset...utöver det ska vi shoppa och äta på Burger King. Gissa om jag kommer att ha ont i fötterna (och i öronen av allt han prat). Men vi kommer att ha en superduperdag - det har vi bestämt. Det känns lite spännande att åka själv med honom, jag som knapt åker och handlar med honom i vanliga fall. Ska både flyga flygplan, tunnelbana mm mm mm tillsammans med honom. Vilken tur att han har blivit en sån stor grabb nu!

Nu är det dags att smurfa runt i era bloggar och lägga en kommentar lite här och var!

hockey, hockey och hockey

Fy sjutton så trött jag är! Idag har jag varit på jobbet från 7-17.15, och imorgon ska jag dit till klockan sju igen. Men då ska jag banne mig gå hem i vettig tid också. Vi har så otroligt mycket att göra, det är fantastiskt roligt att ställa allting i ordning - man ser en förändring från dag till dag.

Den första skolveckan har gått bra, trots förändring av lärare. P är överlycklig, den nya läraren som till att börja med ska vara i 3 månader är domare i hockey. Gissa vem som surrar oavbrytet om detta!!! P gillar honom och det är jättebra!

Som ni kanske redan vet så är P målvakt i hockey. Han tränar 2-3 gånger varje vecka med sitt lag och en gång i veckan med övriga målvakter i stan. Igår skulle P och pappan i familjen åka till målvaktsträningen i stan, de åkte först till ishallen för att hämta P´s grejer men de tog sig inte därifrån. Årskullen som är ett år äldre än honom skulle precis börja träna och de var en målvakt förlite på träningen, när de såg P skyndade de sig att fånga upp honom för att fråga om han vill stå på deras träning - trots den snabba omställningen gick det jättebra! Men snabba omställningar brukar gå bra om han själv får ta beslutet.

Imorgon är det fredag och sedan är det helg. Det ska bli välbehövligt med lite ledighet.
Ta hand om er alla bloggare.

P längtade inte tills skolan började igen, ändå packade han skolväskan redan igår efter middagen... och vi åt tidig middag ;-)

Idag steg han upp kvart över sex, med lite tillrättavisning att inte ha en sådan tråkig inställning kom han sedan glad och positiv ner till en framdukad frukost. Det var en hungrig kille som käkade fil och flingor, smörgås och stekt ägg. I vanliga fall brukar han promenera själv till skolan men valde att promenera med mig och lillebror istället - trots att vi gick hemifrån 30 minuter tidigare än vad han brukar gå i vanliga fall. (visst kommer ni ihåg att han inte längtade till skolan...)

När jag kom hem från jobbet berättade han att han hade glömt bort att ta dagsdosen på skolan eftersom han inte ville lämna medicinen till den nya läraren. Idag hade de fått veta att deras gympalärare tillika resurslärare hade slutat...P kände att han ville inte lämna medicinen till en okänd människa eftersom han inte visste om denna person visste vad det var för medicin...Förnuftigt tänkt av grabben - men eftersom lärarna har ansvaret för medicinen när han är på skolan så var det väl inte direkt rätt...Att hans ordinarie lärare inte ens har bett om medicinerna är ju skrämmande. Som tur var så hade han bara en tablett i väskan eftersom vi inte hunnit hämta ut resten. men han hade ju lika gärna kunnat ha 15!!!!
Kände mig lite småirriterad över detta, men å andra sidan är det ju inte min sak. Läraren vet om att han tar med sig medicin efter loven och då kan inte jag vaka som en hök att allting fungerar. Jag gör det som förväntas av mig.

Nu är det kväll och barnen har gått och lagt sig. De är inte speciellt trötta ännu men det kommer väl. V (lillebror) ligger i sängen och sjunger "ge oss friskare luft och renare vatten....", en sång som de lärde sig under förra terminen på skolan. Det handlar om att alla människor måste ta sitt ansvar för att minska miljöförstörelsen. I en av verserna sjunger de om "jorden". Ikväll kom han på att jorden är inte den bruna jorden, utan planeten jorden. "Och jorden har en kärna, och sedan är det jord runt om den och som typ ett tempel..."

Nej, nu är det dags att surfa runt på era bloggar en sväng innan jag lägger mig och ser på TV.

Jag började jobba i måndags och vi har så hemskt mycket att göra, jag har inte ens hunnit skriva något på bloggen.

Pojkarna har fått vara med mormor och morfar. P (med ADHD) valde att sova över hos dem från måndag till tisdag, medan V ville komma hem till mamma och pappa. Det är inga problem för P att sova borta hos sina morföräldrar, han har varit hos dem ända sedan han var liten. Det är verkligen morfars kille - grannfrun har sagt några gånger att hon minns så väl när vi kom hit och hälsade på mormor och morfar, P var inte gammal. (vi har köpt mitt föräldrahem) Morfar kommer från skogen cirka 100m bort tillsammans med hunden och P får syn på honom, han skiner som en sol och blir alldeles exalterad! Än idag är han morfars kille.

Jag har en liten fundering, P har alltid haft specialintressen trots att han inte har några autistiska inslag i sin diagnos. Är det någon fler där barnen har specialintressen och hur "allvarliga" är de?

Nu bär det av till syrran som bjuder oss på middag, imorgon är det sista arbetsdagen för veckan.

Varför är det viktigt att underlätta vardagen för våra barn? Varför måste de ha en förutsägbar vardag?
Jag läste en gång i en bok, tyvärr minns jag inte vilken om hur det kan kännas att sakna denna förutsägbara vardag. Självklart kommer jag inte ihåg ordagrannt vad som skrevs men historian går ungefär så här:

Tänk dig att du blir väckt tidigt en morgon av din man/fru/sambo och det enda h*n säger är NU ÅKER VI. Jag tänker i mitt stilla sinne, vart ska vi åka. Bestämde vi någonting igår som jag har glömt bort. Jag frågar vart ska vi och får svaret Klä på dig nu, vi ska åka! Jag skyndar mig att klä på mig kläderna, funderar samtidigt vilka kläder som jag behöver. Ska jag vara finklädd eller praktiskt klädd. Jag frågar honom/henne igen, vart ska vi? och får ett smått irriterat "men herregud, har du inte fått på dig kläderna ännu?" till svar. Skynda dig, vi måste ju åka nu". Jag skyndar mig på med några bekväma kläder och skyndar mig iväg till hallen för att klä på mig. H*n står redan färdigklädd så jag skyndar mig att få på mig jackan och skorna. Vi går och sätter oss i bilen och h*n sätter sig bakom ratten. H*n kör ut på vägen och hela tiden sitter jag och funderar vart ska vi? H*n kör längst vägen och när vi närmar oss centrum kommer jag på att vi pratade ju om att vi måste åka och handla idag. Nu vet jag vart vi ska! Men när vi kommer fram till korsningen svänger han inte i den, utan fortsätter rakt fram. Jag frågar igen vart ska vi... Historien fortsätter med en massa möjliga avslut på bilfärden som jag målar upp i mitt inre, men som hela tiden visar sig vara fel.
Denna text avslutades i boken  med frågeställningen " Hur länge hade det dröjt innan du exploderade?"

Första gången som jag läste detta fick jag mig en ordentlig tankeställare fastän jag tycker att vi är duktiga på att ge sonen en förutsägbar vardag. Vår son frågar alltid VARFÖR? det spelar ingen roll vad vi säger, denna fråga kommer alltid. Och för dig som inte hade räknat ut hur jag knyter ihop säcken här så kommer det: denna fråga VARFÖR är ju min egen fråga VART SKA VI?

Nyårsafton.

Nu har det nya året kommit och Januari är påbörjat. Månaden januari förknippar jag med bitande kyla och varma kläder som kläs lager på lager. Det känns som att vi lever i ett konstant mörker där det är mörkt både när man åker till jobbet och när man kommer hem. De närsta veckorna börjar människor att ta bort julpyntet från fönstren och allting återgår till det normala, men det mörka där ute känns ännu mörkare. December var en väldigt kall månad hos oss, betydligt kallare än normalt. Det som jag i vanliga fall förknippar med januari kom en månad tidigare och nu är jag less på det. Just nu är det bara -14 grader ute så det börjar ju bra...

Gårdagen tillbringade vi med syrran och hennes familj. Det är alltid lika trevligt att umgås med dem. För ovanlighetens skull var det jag och syrran som kikade ner i flaskan och gubbarna som höll i bilnycklarna. Min make har jour hela helgen och då kan man ju inte dricka alkohol, så synd om honom tyckte jag och syrran och sprättade varsin cider...

Vi började nyårsfirandet med att låta barnen springa av sig på leklandet i stan. Jag och syrran passade på att åka och handla nyårsförnödenheter i form av chips, godis, läsk osv osv osv - bara snask!! Maten hade jag redan införskaffat några dagar tidigare. När vi kom hem blandade vi ihop en bål (barnvänlig så klart) med läsk och bär, vi stekte oxfilé och jag gjorde potatisgratäng för första gången någonsin. Oj, oj, oj så gott det var!! Till efterrätt blev det kladdkaka med grädde - det var inte heller allt för illa

Vi hann med några omgångar Sequence, gubbarna vann sista gången med alla övriga vann vi tjejer. Men vi lät dem vinna sista omgången...vi kan ju inte vara alldeles överlägsna...Eftersom småkronorna spelade match hann vi även vara bänkade framför tv´n och se den spännande matchen som det bjöds på.

Tolvslaget firade vi med fyrverkerier. Eftersom lilleman somnade en liten stund före tolvslaget och ville absolut bli väckt för att se raketerna var han jättetrött. Vi tittade en liten stund, sedan gick vi hem tände ett par tomtebloss innan han fick krypa tillbaka ner i den varma och sköna sängen.

Imorgon skulle det egentligen varit inomhusfotbollscup för vår stora kille, men han har dragit på sig en lättare förkylning och måste stå över. Om han är någotsånär pigg imorgon ska vi åka och titta när de andra spelar någon match.

och slutligen GOD FORTSÄTTNING på det nya året.