lördag 17 september 2011

En liten uppdatering

Livet går i full fart framåt. Skolan är en tuff plats för storebror, han är utåtagerande och visar sig från en sida som vi inte har sett sedan många år tillbaka. Jag har ringt till hans läkare för att antingen öka doseringen eller för att byta preparat helt och hållet. Nu väntar jag bara på kallelsen som jag misstänker kommer nästa vecka.

Jag och maken var på möte i veckan, både rektor och skolkurator fanns med förutom klassläraren. Vad det är skönt att ha med sig människor som förstår vad man talar om. Vi behövde inte ens alltid förklara hur vi tror att storebror ser på situationen utan det kunde kuratorn göra åt oss. HÄRLIGT!  Vi fick reda på några direkt aktuella åtgärder som de ska skolan ska kika på, storebror ska inte behöva må som han har gjort de senaste veckorna. De har även börjat fundera på nästa års skolbyte, specialpedagogen ska redan nu komma till hans klass och kika på honom för att få en uppfattning. Hon har dessutom erfarenhet av barn i särskolan och har arbetat med autistiska barn - så det känns jättebra.

jag har haft en ganska stressig tid. Eftersom jag har börjar studera parallellt med arbetet har jag ganska mycket att göra. Att plugga 100% och arbeta 75% kan nog stressa vem som helst. Utöver detta har jag fått springa på möten, fixa telefonsamtal och besöka tandläkaren. Jag tycker att tandläkarna är ganska taskiga, för det första var jag tvungen att betala för besöket och för det andra så fick jag ingen leksak hellet ;-(

Nej, nu är det dags att öppna psykologiboken (som är jätteintressant) och bli ännu klokare.

lördag 13 augusti 2011

bland berg och dalar

Här sitter jag och sammanfattar de senaste veckorna. Tänker tillbaka på semestern och vistelsen i Stockholms innerstad - alla människor som stressar hit och dit - alla på väg någonstans. Butiker som säljer allt som vi behöver och inte behöver. Därifrån till svägerskans sommarställe, ute på landet. Kossorna betar på ängarna och lugnet som infinner sig. Jag förstår verkligen varför man säger att man ska till landet...för det är verkligen dit man ska...till landet.
Från landet och hemåt, bilar som susar förbi - några i alldeles för hög hastighet medan andra kör alldeles lagom fort. Vi kommer hem, där villorna står väldigt nära varandra men vi är hemma.
Efter några snabba dygn hemma kliver jag på bussen och färden går norrut, mot fjällvärden.

Jag har aldrig varit till fjällen, trots att jag är norrlänning så är jag varken slalomåkare eller skidåkare. Jag hade aldrig fjällvandrat, men nu är jag en erfarenhet rikare. Trots träningsvärken som jag fått dras med i några dagar så skulle jag kunna tänka mig att vandra i fjällen igen. Den härliga luften, vidderna och lugnet som omsluter en när man går. UNDERBART!

Här är en av jokkarna som vi passerade.

söndag 7 augusti 2011

Nu är ledigheten slut.

5 veckor ledigt, det går alldeles för fort. Imorgon är det dags att åka till nya arbetsplatsen, dags att lära känna nya kollegor och nya barn. Det ska bli spännande och roligt att jobba med det som jag egentligen är utbildad till - det enda tråkiga är att jag bara ska jobba på eftermiddagarna. Men det kommer att gå bra!


visa informationPå tisdag är det dags för nästa resa, den här gången med jobbet. Vi ska iväg och fjällvandra... Har varit och letat byxor idag men hittade inga "jaktbyxor" så det fick bli ett par regnbyxor som andas. Gubben min har lovat att åka till två andra ställen imorgon och titta om han hittar några andra byxor - men det är inte lätt att hitta några som passar när man är för kort i förhållande till vikten...



Om två veckor börjar skolan igen, barnen är hemma med sin pappa som ännu har en välbehövlig semester. Han påstår att han ska lägga om uppfarten nästa vecka...jag får väl se om det stämmer när jag kommer hem på torsdagkväll.

Ha en underbar dag/kväll!

lördag 6 augusti 2011

Oj då, det blev en liite längre semesterresa än planerat

Förra måndagen åkte vi iväg hemifrån, jag körde min bil packad med semesterprylarna. Det var ganska bra packat, i takboxen låg sängkläderna och bagaget var så där lagom fullt så att man såg bakåt i backspegeln. Gubben körde sin egen bil med hunden och hans grejer.
Första stoppet blev hos syrran där vi lämnade gubbens bil, hunden och hans grejer innan vi packade ihop oss i bilen för att starta semesterresan på "riktigt". Den här dagen tog vi oss ungefär 50 mil och checkade in på en camping. Vi hade bokat en stuga som såg helt okej ut på bilden, stugan var iof ren och prydlig men toaletten var så nere. Det såg ut som mögelfläckar på väggen bredvid duschhörnan och skyddet till golvbrunnen hade gått sönder - golvbrunnen såg så smutsig ut. USCH!!
Som vanligt var stugan utrustad med två våningssängar, jag och lillebror låg på underslafen medan storebror och maken låg på överslafarna. Varje gång som maken rörde på sig vaknade jag och tänkte att nu brakar han genom sängen. Men vi överlevde!!
Dag 2 åkte vi vidare och efter ett shoppingstopp (ja, det blev ganska dyrt men man har ju bara semester en gång om året) nådde vi senare vår slutdestination 85 mil hemifrån. Kusinerna var överlyckliga att äntligen träffas och lekte krig hela kvällen.

Vi njöt av en heldag vid sjön med bad och lek. Storebror var den enda som badade hela tiden medan lillebror och kusinerna varvade bad med lek. Maken gick och satte sig med storebror på bryggan och pratade med honom en stund. Precis som vi misstänkte så var han mållåst - han kunde inte förstå varför de andra lekte på stranden - vi var ju där för att bada!

Efter en heldag hos kusinerna var det dags för vår två dagars tripp in till stockholm. Efter noga övervägande beslutade vi oss för att köra bil till svågern och svägerskans hus och lämna den där för att sedan åka kommunalt till globen. Det var ett klokt beslut, vi åkte tunnelbana vilken är en upplevelse i sig för oss norrlänningar ;-) och landade slutligen på hotellet vid globen. Under denna tvådagarstripp hann vi med att shoppa, både på vanliga affärer och på barkaby outlet...och självklart årets stora mål...GRÖNA LUND!
En heldag på grönan med karusellåkning och godis och glass och allt som ingår i ett tivolibesök. Till en början tog vi oss fram allihop och beslutade oss för att åka en karusell tillsammans. Vi såg en karusell som utifrån namnen inte verkade så hemsk, vi tänkte att vilda musen är någon snurrande karusell som säkert passar vår höjdrädda lillebror som absolut inte ville åka någon berg o dal bana med orden, det går bra. Den heter ju bara vilda musen.... Pojkstackaren var livrädd och ville stiga av efter halva åkturen!  Efter denna åktur blev det en tur in i något spegelrum för att lugna nerverna på pojken innan vi beslutade oss för att maken tar storebror på åkturer och jag tar med lillebror till barnlandet. Storebror åkte varenda berg o dal bana som han kom åt medan jag fick övertala lillebror att åka tekopparna på barnlandet. Men när han hade åkt den en gång ville han åka den fler gånger. Det slutade med att jag och han åkte tekopparna 500 gånger (lillebror skulle ju även visa storebror och pappa denna underbart roliga karusell). Han vågade även åka cirkuskarusellen och vetaranbilarna massor av gånger. Vi lämnade Grönan med två nöjda och glada barn, tog båten till slussen, käkade lite middag och landade på hotellrummet med varsin alkoholhaltig dryck.
Vi avslutade minisemstern i semestern på barkaby outlet innan vi återvände till kusinerna för mera krigarlekar.

Från början var planen att vi skulle åka hem efter en vecka, men eftersom svärmor och svärfar också skulle komma beslutade vi oss för att stanna några extra dagar. Och vips hann vi med en tur med ålandsbåten och TAXFREE!!!

Nåja, till sist packade vi bilen FULL!!! Den här gången såg vi inte ut genom bakrutan och började köra hemåt. 50 mil första dagen till Scandic i Örnsköldsvik (nu är vi less på stugor), lyssnade på buskörning under natten och moppedister. Det blev inte så mycket sömn eftersom de höll oss vakna, men vi fick höra var ungdomar i ö-vik kallar varandra och det är "ditt pulvermos"...På morgonen käkade vi hotellfrukost.
storebror käkade sig mätt genom att äta:
en gröttallrik,
en yoghurttallrik,
tre mackor med pålägg
två pannkakor med sylt
ett glas juice
två kokta ägg
och honungsmelon.

Sedan körde vi till syrran, hämtade hunden och bilen och slutligen hem efter 11 dagar på resande fot.

maken tömde bilen på alla grejer medan jag sorterade undan allting. På en timma hade vi igång den första maskinen med tvätt - gubben satte sig med en kaffekopp och själv hoppade jag in i bilen för att åka och handla. Jag hade inte bråttom på affären, gick bara och strosade omkring samtidigt som jag storhandlade.

Nu är ordningen återställd. Maken och storebror har åkt iväg på dagens första fotbollsmatch ( av 3) medan jag sitter vid datorn. Lillebror spelar PS2 och hunden ligger och sover.

torsdag 21 juli 2011

Hur har familjer med "normalfungerande" barn det? Just nu sitter jag och skriver på ansökan för vårdbidrag och en tanke som slår mig är hur andra familjer har det.

Är det bara vi som hela tiden måste ligga steget före?
Som måste planera och förbereda varje detalj i vårt liv?

Jag tror(vet) att väldigt många föräldrar gör allt för sina barn. Men hur många vrider och vänder på sig själv för att få en fungerande vardag? För mig sitter det i "ryggmärgen" att alltid ligga steget före storebror, undvika onödiga fallgropar genom att förbereda honom på vad som komma skall.

På måndag påbörjar vi vår semesterresa, en resa till barnens kusiner som bor långt härifrån. Redan nu vet jag och min man om att vi kommer att kunna köra max 2h mellan varje paus. Innan vi åker vidare från en paus är det dags för en obligatorisk kissning oavsett om man kissade 20 minuter tidigare eller inte.
Vi vet om att vi måste tala om att nu ska vi köra si och så långt, sedan ska vi stanna och äta/köpa glass/ kissa eller vad som är målet.
Vi vet om att när vi startar från vårt hem måste vi i förväg förklarat för storebror hur vi kommer att göra, hur långt vi ska åka innan varje paus och var vi ska stanna. Vi kommer att övernatta halvvägs och eftersom det är ett nytt ställe brukar jag och maken vara tvungna att splitta på oss. Maken tar storebror och inspekterar området, om storebror är på humör får lillebrorsan följa med - annars går vi allihop tillsammans senare.

Vi vet att vi måste ha vissa förberedelser för att få en bra resa, vi vill ju att båda barnen ska ha positiva minnen från sina semestrar!

lördag 16 juli 2011

JUST NU

Barnen bygger med lego och håller sams för en gångs skull (eller iaf just den här minuten)

Diskmaskinen brummar i bakgrunden medan den håller på att rengöras.

Dragkedjan i något klädesplagg klingar i tvättmaskinen medan kläderna snurrar runt.

Maken har monterat takräcket på min bil.

Ikväll väntar grillade kotletter och potatissallad, kanske en cider eller två till det.

Ibland är lördagar härliga!

onsdag 13 juli 2011

När tankarna flyger omkring

Det finns massor av böcker om ADHD att läsa (även om Asperger), men en rubrik som har fastnat i mitt minne är "ett barn i varje klass". DVS, i snitt finns det en i varje klass som har denna diagnos och då ställer jag genast följdfrågan - varför i hela H-vetet blev det just VÅR son????

Jag är inte religiös eller tror på övernaturliga fenomen, men ibland funderar jag på om det ändå finns någon som styr och ställer över oss. Är det verkligen bara ett stort sammanträffande att jag före den första utredningen av sonen hunnit arbeta inom förskola, skola och fritidshem. Jag har utöver detta arbetat inom särskolan och lärt mig massor om olika funktionshinder men framförallt förhållningssätt och hjälpmedel.
När diagnosen kom på sonen satt jag redan på massor av kunskaper.

Under mina år i särskolan har jag mött barn med autism och har alltid tyckt att denna diagnos är jättesvår att förstå. Var det därför som asperger diagnosen kom senare - jag var inte redo för den ännu. Nu har jag sett hans problematik och när jag läser om diagnosen förstår jag bakgrunden till den. 

Men fastän jag har denna bakgrund kan jag inte låta blir att fundera, varför är vår son "ett barn i varje klass"? Varför får han inte vara som alla de andra barnen i klassen.