Igår hade jag ett väldigt långt möte på skolan, 2½ timma!! tyvärr kunde inte maken delta eftersom han blev blixtinkallad till ett möte på jobbet :-(
Men mötet var okej, det enda som jag blir irriterad över är att det känns som att de vet att han har ett funktionshinder och att han fungerar annorlunda jämfört med klasskamraterna - samtidigt som de inte alls kan koppla samman beteenden med diagnosen. Tråkigt.
Jag fick flera gånger koppla samman till diagnosen. T.ex när en lärare kliver in i klassrummet kan han vara inställd på att det skulle komma någon annan och börjar gorma bara därför!

Nåja, det som skolan ser som ett stort problem är han beteende mot vissa lärare (kvinnliga), han är nedvärderande och kränkande mot dem, han vägrar göra som de ber honom och svär och gormar.
Vi kom fram till att vi ska jobba med sociala berättelser - men jag sa klart och tydligt till dem att jag kommer inte att ta det med honom hela tiden för det måste de göra på skolan när han agerar på det sättet. Skolan tycker att det tar för mycket tid att göra en social berättelse till honom hela tiden så jag förklarade för dem att de ska använda samma berättelse. Förvara den lättillgängligt så att man snabbt kan greppa den när den behövs. De pratar om att det blir så kränkande för honom att inför de andra prata om en social berättelse - men hur sjutton ska man annars få bukt med problemet. Vad är mest kränkande för honom i långa loppet - att alltid få en tillsägning utan ett förslag på bättre beteende och därmed inte få chansen att förbättra sig eller att ges möjlighet att få en fungerande skolgång.

Nu är det dags att göra frukost till barnen och sedan bär det av till jobbet.
Ha en bra dag alla bloggare.