Livet går i full fart framåt. Skolan är en tuff plats för storebror, han är utåtagerande och visar sig från en sida som vi inte har sett sedan många år tillbaka. Jag har ringt till hans läkare för att antingen öka doseringen eller för att byta preparat helt och hållet. Nu väntar jag bara på kallelsen som jag misstänker kommer nästa vecka.
Jag och maken var på möte i veckan, både rektor och skolkurator fanns med förutom klassläraren. Vad det är skönt att ha med sig människor som förstår vad man talar om. Vi behövde inte ens alltid förklara hur vi tror att storebror ser på situationen utan det kunde kuratorn göra åt oss. HÄRLIGT! Vi fick reda på några direkt aktuella åtgärder som de ska skolan ska kika på, storebror ska inte behöva må som han har gjort de senaste veckorna. De har även börjat fundera på nästa års skolbyte, specialpedagogen ska redan nu komma till hans klass och kika på honom för att få en uppfattning. Hon har dessutom erfarenhet av barn i särskolan och har arbetat med autistiska barn - så det känns jättebra.
jag har haft en ganska stressig tid. Eftersom jag har börjar studera parallellt med arbetet har jag ganska mycket att göra. Att plugga 100% och arbeta 75% kan nog stressa vem som helst. Utöver detta har jag fått springa på möten, fixa telefonsamtal och besöka tandläkaren. Jag tycker att tandläkarna är ganska taskiga, för det första var jag tvungen att betala för besöket och för det andra så fick jag ingen leksak hellet ;-(
Nej, nu är det dags att öppna psykologiboken (som är jätteintressant) och bli ännu klokare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar