Idag har det varit hockey (som vanligt). Sonen skulle med sitt lag spela mot Narvik, igår hörde sonens tränare av sig till oss och frågade om vår grabb kunde vakta motståndarnas mål eftersom deras egna målvakter var sjuka...och självklart kunde han göra det - det bestämde maken!
Sonen har med andra ord varit målvakt åt det norska laget på sin första match, trots förlust så gjorde han en kanonbra match. Jag är så stolt över honom - han kämpade på som bara den och gjorde en massa snygga räddningar. Trots att norrmännen förlorade matchen - så var P jättenöjd.
Nästa match fick han spela i sitt eget lag (medan den andra målvakten spelade med norrmännen) - och ja, det spelade två matcher mot varandra - men fråga mig inte varför. Det blev återigen en superbra match och det är en kille som känner sig jättestolt över sin insats.
Nu har grabbarna gått och lagt sig (även maken) och då börjar mina egna tankar att poppa upp. Jag är egentligen arbetslös men har ett terminsvikariat på en förskola här i byn, men jag funderar fram och tillbaka på vad jag ska hitta på att göra. Jag är så sugen på att sadla om och göra någonting annat.
Jag vill kunna använda min pedagogutbildning men inom någonting annat. Jag har sökt några tjänster som verksamhetsutvecklare, jobbcoach och utbildningsansvarig - men jag får inget napp - blir inte ens kallad till intervju och det är så tråkigt!
Jag vill så gärna använda alla mina kunskaper inom pedagogik i skola, förskola och särskola till någonting vettigt. Det finns de människor som har tyckt att jag ska skriva en bok om hur man uppfostrar barn med ADHD för att vi har gjort allting helt rätt. MEN HUR SJUTTON FÅR MAN UTLOPP FÖR DET?
Skulle egentligen vara sugen på att läsa till psykolog och rikta mig mot barn som ska utredas men utbildningen är 5 år och den finns inte ens i mitt eget län...så det är bara att stryka från listan.
Sedan har jag funderat på specialpedagog eller speciallärare, men det känns som att det som jag isf måste läsa in har jag redan kunskap om. Kan man få bättre kunskap om ex. ADHD än att leva mitt i vår vardag? jag vill hjälpa andra, som står inför en utredning eller som alldeles nyss har fått diagnos att få en fungarande vardag. Jag vill dela med mig av kunskaperna till lärarna som möter våra barn och inte förstår ett smack! Jag vill förändra vardagen för mitt barn och andras barn som inte är riktigt som alla andra.
Nåja, nu är det färdig malet om detta. Jag hoppas att ni fattar någonting av det som jag skriver för jag låter tangenterna bara flöda utan att gå tillbaka och kontrollera. Så om det är massor av stavfel och meningsbyggnadsfel så förstår ni varför.
Slutligen kan jag berätta att jag och P har idag gjort en bruksanvisning om honom som ska lämnas till ansvariga lärare efter sportlovet. Jag hittade en väldigt intressant uppgift i en av våra foldrar om ADHD som man kan göra till skolan när det känns jobbigt och barnet börjar streta emot att gå till skolan. Uppgiften gick ut på att färdigställa meningar ex. jag har svårt att vara uppmärksam när...
Det blev en väldigt intressant sammanställning som ska lämnas till skolan och som jag tänker resonera kring på det kommande samtalet.
lördag 26 februari 2011
torsdag 24 februari 2011
händelserika dagar!
Oj, oj, oj, jag känner verkligen att jag lever. Jag ids inte skriva om allting som har hänt men jag kan lugnt säga att det har varit händelserika dagar (inte ur positiv synvinkel :-/
För att sammanfatta en aning så har sonen varit på rackartyg med konsekvenser därefter, större konsekvenser än vad han själv är medveten om än så länge. I denna historia finns det delar som gör att man blir så arg på vuxna människor som beter sig på ett hemskt sätt samtidigt som jag håller på att kissa på mig när jag nästkommande situation framför mig. HERREGUD säger jag bara!!
Idag ringde även sonens lärare och bokade tid för möte ang. åtgärdsprogrammet. Efter 50 minuters samtal kom vi fram till att sonen INTE ska vara med på mötet utan vi ska prata utan honom för att kunna stöta och blöta det vi ser och det som skolan INTE ser. Jag ser verkligen fram emot mötet och hoppas på en ljusare framtid för en son som börjar protestera mer och mer mot skolan.
Inom sonens älskade hockey har det också varit turbulent. Men efter ett snack med ansvariga under förra helgen har det blivit mer och mer rätsida. Allting går att lösa när det är missförstånd som sker och med en välfungerande dialog så blir vardagen så mycket bättre.
Det är även dags att justera doseringen av sonens medicin och det är inte allting så lätt. Han har provat på olika preparat och nu har vi hittat ett som fungerar jättebra på honom, tyvärr signalerar skolan att han måste ta dagsdosen tidigare och tidigare om dagarna och att han blir mer och med ofokuserad och hyperaktiv. Så det var bara att ta tjuren vid hornen och prata med våran sköterska som förmodligen kommer att höra av sig ganska snart. Eftersom vi har ganska bra med mediciner kvar så är det inte jättebrådis - skolan får allt jobba lite för sin lön ;-)
Men slutligen så har vi även pratat med BUP och önskat att få prata igen med dem. Det finns så många frågetecken kring vår son. Beteenden som vi inte vet om de verkligen hänger samman med hans ADHD eller om det finns någon annan problembild också. När han utreddes för 5 år sedan så gjordes även en skattning inom autism och den visade ingenting. Det ska bli intressant och höra vad de säger, förhoppningsvis är vi bara nojiga och ser saker och ting som de med en enkel förklaring kopplar samman till han diagnos. Skulle det vara så att de inte kan det så får de väl komma med sina tips och råd.
Här är de saker som jag funderar kring som jag inte får ihopkopplat till ADHD
- specialintressen ex. hockeyn
- detaljsyn ex. han upptäcker nya skridskor på hockeyspelare likaväl godisskålen som placerats högst upp i bokhyllan för att ungarna INTE skulle se den.
- han förstår tydliga känslor ex. när man är glad skrattar man, när man är ledsen gråter man. Han förstår till viss del att man kan vara ledsen utan att gråta men förstår inte varför. han har väldigt svårt att förstå varför andra känner som de gör (väldigt låg empatisk förmåga)
- söker sig ej till vännerna men far gärna till någon om de frågar honom om han ska komma.
- svårigheter att förstå sin egen del i olika sammanhang.
- har aldrig gillat kroppskontakt, det ska alltid vara på hans villkor.
mm mm mm
nä, ni bloggvänner. Nu är det dags att gå och få min skönhetssömn - jag ska vara på jobbet 6.30. Vilken tur att jag har nära dit så att jag slipper väcka väckarklockan innan den ska väcka mig...
För att sammanfatta en aning så har sonen varit på rackartyg med konsekvenser därefter, större konsekvenser än vad han själv är medveten om än så länge. I denna historia finns det delar som gör att man blir så arg på vuxna människor som beter sig på ett hemskt sätt samtidigt som jag håller på att kissa på mig när jag nästkommande situation framför mig. HERREGUD säger jag bara!!
Idag ringde även sonens lärare och bokade tid för möte ang. åtgärdsprogrammet. Efter 50 minuters samtal kom vi fram till att sonen INTE ska vara med på mötet utan vi ska prata utan honom för att kunna stöta och blöta det vi ser och det som skolan INTE ser. Jag ser verkligen fram emot mötet och hoppas på en ljusare framtid för en son som börjar protestera mer och mer mot skolan.
Inom sonens älskade hockey har det också varit turbulent. Men efter ett snack med ansvariga under förra helgen har det blivit mer och mer rätsida. Allting går att lösa när det är missförstånd som sker och med en välfungerande dialog så blir vardagen så mycket bättre.
Det är även dags att justera doseringen av sonens medicin och det är inte allting så lätt. Han har provat på olika preparat och nu har vi hittat ett som fungerar jättebra på honom, tyvärr signalerar skolan att han måste ta dagsdosen tidigare och tidigare om dagarna och att han blir mer och med ofokuserad och hyperaktiv. Så det var bara att ta tjuren vid hornen och prata med våran sköterska som förmodligen kommer att höra av sig ganska snart. Eftersom vi har ganska bra med mediciner kvar så är det inte jättebrådis - skolan får allt jobba lite för sin lön ;-)
Men slutligen så har vi även pratat med BUP och önskat att få prata igen med dem. Det finns så många frågetecken kring vår son. Beteenden som vi inte vet om de verkligen hänger samman med hans ADHD eller om det finns någon annan problembild också. När han utreddes för 5 år sedan så gjordes även en skattning inom autism och den visade ingenting. Det ska bli intressant och höra vad de säger, förhoppningsvis är vi bara nojiga och ser saker och ting som de med en enkel förklaring kopplar samman till han diagnos. Skulle det vara så att de inte kan det så får de väl komma med sina tips och råd.
Här är de saker som jag funderar kring som jag inte får ihopkopplat till ADHD
- specialintressen ex. hockeyn
- detaljsyn ex. han upptäcker nya skridskor på hockeyspelare likaväl godisskålen som placerats högst upp i bokhyllan för att ungarna INTE skulle se den.
- han förstår tydliga känslor ex. när man är glad skrattar man, när man är ledsen gråter man. Han förstår till viss del att man kan vara ledsen utan att gråta men förstår inte varför. han har väldigt svårt att förstå varför andra känner som de gör (väldigt låg empatisk förmåga)
- söker sig ej till vännerna men far gärna till någon om de frågar honom om han ska komma.
- svårigheter att förstå sin egen del i olika sammanhang.
- har aldrig gillat kroppskontakt, det ska alltid vara på hans villkor.
mm mm mm
nä, ni bloggvänner. Nu är det dags att gå och få min skönhetssömn - jag ska vara på jobbet 6.30. Vilken tur att jag har nära dit så att jag slipper väcka väckarklockan innan den ska väcka mig...
lördag 19 februari 2011
hastig visit
I onsdags lämnade jag jobbet efter endast två arbetade timmar.
Kom hem och hittade en ny vän - spyhinken!
Vi var vänner hela onsdagen och sedan bröt jag vänskapen på torsdag morgon.
Idag har hinken hittat en ny kompis i familjen.
V hade ont i magen på morgonen, vi har sett att han har fått
i sig någonting som han inte tål under veckan (han är mjölkallergiker)
så vi var lite osäkra till en början om det var magsjuka eller allergireaktion.
Men nu vet vi att det är magsjuka. Spyhinken och V sitter just nu och tittar på TV.
Storebror är på hockeyträning tillsammans med sin pappa.
Nu håller vi tummarna att spyhinken inte skaffar sig fler vänner i vår familj.
Den får gärna flytta till någon annan ;-)
Kom hem och hittade en ny vän - spyhinken!
Vi var vänner hela onsdagen och sedan bröt jag vänskapen på torsdag morgon.
Idag har hinken hittat en ny kompis i familjen.
V hade ont i magen på morgonen, vi har sett att han har fått
i sig någonting som han inte tål under veckan (han är mjölkallergiker)
så vi var lite osäkra till en början om det var magsjuka eller allergireaktion.
Men nu vet vi att det är magsjuka. Spyhinken och V sitter just nu och tittar på TV.
Storebror är på hockeyträning tillsammans med sin pappa.
Nu håller vi tummarna att spyhinken inte skaffar sig fler vänner i vår familj.
Den får gärna flytta till någon annan ;-)
söndag 13 februari 2011
vilken härlig helg!
Äntligen har det gått en helg där jag känner mig ganska utvilad!
Igår åkte gubben och P på hockeymatch
det var en sur kille som kom hem
de hade förlorat och han hade släppt in 3 mål.
Vi vet inte vad han eg. var sur på
för han berättade om alla snygga "saves" som han
gjorde under matchen.
Medan P spelade hockey stod gubben i cafeet
och sålde för att dra in lite pengar till laget.
Jag och V stannade hemma, han tittade på TV och själv
passade jag på att städa. Hann städa hela huset på 2½ timma!
Inte illa.
När grabbarna kom hem tog de bara på sig sina varma kläder
startade skotern och åkte iväg! Jag och V klädde ochså på oss och gick ut med hunden
V var sugen på en skidtur så han kämpade på i snön.
Hunden hoppade och skuttade - nöjd över promenaden.
När vi sedan kom hem, återgick V till TV´n och jag satt vid datorn en stund.
När de andra grabbarna kom hem
då var det dags att göra sig själv i ordning.
Jag som nästan aldrig är sminkad - målade mig.
Hittade en ganska snygg svart byxa och en snygg tröja
och på med de högklackade stövlarna till det.
Gubben tog på sig en snygg skjorta till de blå jeansen.
Sedan skjutsade vi iväg grabbarna, en till mormor och morfar
den andra till farmor och farfar innan vi fortsatte till restaurangen.
Åh så härligt att sitta ner, på tu man hand.
beställa in maten och bara äta.
Vi passade på att bara få vara - prata om det
som föll oss in. Sedan slippa duka bort
och framförallt slippa disken.
Mätta och belåtna satte vi oss i bilen och åkte
till farmor & farfar. Hämtade upp en jättetrött
lilleman innan vi åkte vidare till några kompisar.
lilleman somnade i bilen och fortsatte sova hos
våra vänner, gubbarna fick dricka lite wirre innan vi åkte hem.
Idag har vi hämtat hem P, skjutsat V till kalas
och hälsat på makens kusin med familj.
Nu är potatisgratängen i ugnen och köttet ska stekas.
Igår åkte gubben och P på hockeymatch
det var en sur kille som kom hem
de hade förlorat och han hade släppt in 3 mål.
Vi vet inte vad han eg. var sur på
för han berättade om alla snygga "saves" som han
gjorde under matchen.
Medan P spelade hockey stod gubben i cafeet
och sålde för att dra in lite pengar till laget.
Jag och V stannade hemma, han tittade på TV och själv
passade jag på att städa. Hann städa hela huset på 2½ timma!
Inte illa.
När grabbarna kom hem tog de bara på sig sina varma kläder
startade skotern och åkte iväg! Jag och V klädde ochså på oss och gick ut med hunden
V var sugen på en skidtur så han kämpade på i snön.
Hunden hoppade och skuttade - nöjd över promenaden.
När vi sedan kom hem, återgick V till TV´n och jag satt vid datorn en stund.
När de andra grabbarna kom hem
då var det dags att göra sig själv i ordning.
Jag som nästan aldrig är sminkad - målade mig.
Hittade en ganska snygg svart byxa och en snygg tröja
och på med de högklackade stövlarna till det.
Gubben tog på sig en snygg skjorta till de blå jeansen.
Sedan skjutsade vi iväg grabbarna, en till mormor och morfar
den andra till farmor och farfar innan vi fortsatte till restaurangen.
Åh så härligt att sitta ner, på tu man hand.
beställa in maten och bara äta.
Vi passade på att bara få vara - prata om det
som föll oss in. Sedan slippa duka bort
och framförallt slippa disken.
Mätta och belåtna satte vi oss i bilen och åkte
till farmor & farfar. Hämtade upp en jättetrött
lilleman innan vi åkte vidare till några kompisar.
lilleman somnade i bilen och fortsatte sova hos
våra vänner, gubbarna fick dricka lite wirre innan vi åkte hem.
Idag har vi hämtat hem P, skjutsat V till kalas
och hälsat på makens kusin med familj.
Nu är potatisgratängen i ugnen och köttet ska stekas.
torsdag 10 februari 2011
Varit på "möte"
För några dagar sedan fick jag en inbjudan i min mailkorg.
Trots att det var dålig framförhållning, tog jag mig tid
och gick på det.
Det är nämligen på G att starta upp lite träffar.
Våra barn ska få träffa andra barn med samma diagnos som de själva.
Vi föräldrar ska få chansen att träffa andra föräldrar
och prata av oss.
Syskon ska få träffa andra syskon som sitter i samma
situation som de själva.
SPÄNNANDE!!
Vi var en tapper skara på 7 personer som var där.
Tyvärr kunde inte hon som var representant för Attention komma
Så det blev mera prat om våra barn, skolan, fritiden
svårigheter och olikheter. Vårdbidrag och fondmedel.
På en och en halv timma hade vi hunnit prata massor
utan att nå dit vi egentligen ville.
Beslutet blev att vi träffas igen, vid ett senare tillfälle.
Då kan vi ta reda på om det finns några finansiella medel
att använda om man får iordning en träff.
Några av förslagen var:
hyra ett badhus
bowla
grilla och pulkaåkning
Jag pratade med P hur han ställde sig till detta.
Han vill gärna träffa andra som är som honom.
Förmodligen söker han en tillhörighet
någon annan som är precis som honom.
Nu är jag så trött att synen blir suddig.
Då är det bäst att masa mig till sängen.
Imorgon är det äntligen fredag med
hockeyträning, Pizza och fredagsmys.
Trots att det var dålig framförhållning, tog jag mig tid
och gick på det.
Det är nämligen på G att starta upp lite träffar.
Våra barn ska få träffa andra barn med samma diagnos som de själva.
Vi föräldrar ska få chansen att träffa andra föräldrar
och prata av oss.
Syskon ska få träffa andra syskon som sitter i samma
situation som de själva.
SPÄNNANDE!!
Vi var en tapper skara på 7 personer som var där.
Tyvärr kunde inte hon som var representant för Attention komma
Så det blev mera prat om våra barn, skolan, fritiden
svårigheter och olikheter. Vårdbidrag och fondmedel.
På en och en halv timma hade vi hunnit prata massor
utan att nå dit vi egentligen ville.
Beslutet blev att vi träffas igen, vid ett senare tillfälle.
Då kan vi ta reda på om det finns några finansiella medel
att använda om man får iordning en träff.
Några av förslagen var:
hyra ett badhus
bowla
grilla och pulkaåkning
Jag pratade med P hur han ställde sig till detta.
Han vill gärna träffa andra som är som honom.
Förmodligen söker han en tillhörighet
någon annan som är precis som honom.
Nu är jag så trött att synen blir suddig.
Då är det bäst att masa mig till sängen.
Imorgon är det äntligen fredag med
hockeyträning, Pizza och fredagsmys.
tisdag 8 februari 2011
En feberfri dag
Vad gör man av en feberfri dag?
Jo, mamman åker till jobbet.
Pappan åker till jobbet
lillebror åker till skolan
och själv blir man kvar hemma.
när jag hade varit på jobbet i ungefär 30 min
ringer P - jätteledsen.
han vill INTE vara ensam hemma!
Vad gör man åt saken?
Jag kan inget göra, maken kan inget göra
Vilken hemsk känsla.
I fortsättningen blir jag hemma med honom
när han är hemma pga sjukdom
Det slutade iaf med att vi höll tät
telefonkontakt. Gubben åkte som planerat
hem på lunchen och serverade lite mat.
Grabben fick order om att gå ut och få en
nypa frisk luft i det härliga vädret.
När vi kom hem var han ganska nöjd.
Men han ville inte vara ensam hemma en heldag
igen.
Men det som var bra med allt detta:
när jag pratade med honom mitt på dagen
då hade han gjort sina läxor som han fått med sig hem.
De läxorna som han svor så helhjärtat åt igår...
Men, men har man bara tillräckligt lite att göra
då är till och med läxorna roliga.
Undrar just om han kommer ihåg hur trist
det var att stanna hemma idag.
Så att han skuttar iväg, pigg och glad
till skolan imorgon ;-)
Jo, mamman åker till jobbet.
Pappan åker till jobbet
lillebror åker till skolan
och själv blir man kvar hemma.
när jag hade varit på jobbet i ungefär 30 min
ringer P - jätteledsen.
han vill INTE vara ensam hemma!
Vad gör man åt saken?
Jag kan inget göra, maken kan inget göra
Vilken hemsk känsla.
I fortsättningen blir jag hemma med honom
när han är hemma pga sjukdom
Det slutade iaf med att vi höll tät
telefonkontakt. Gubben åkte som planerat
hem på lunchen och serverade lite mat.
Grabben fick order om att gå ut och få en
nypa frisk luft i det härliga vädret.
När vi kom hem var han ganska nöjd.
Men han ville inte vara ensam hemma en heldag
igen.
Men det som var bra med allt detta:
när jag pratade med honom mitt på dagen
då hade han gjort sina läxor som han fått med sig hem.
De läxorna som han svor så helhjärtat åt igår...
Men, men har man bara tillräckligt lite att göra
då är till och med läxorna roliga.
Undrar just om han kommer ihåg hur trist
det var att stanna hemma idag.
Så att han skuttar iväg, pigg och glad
till skolan imorgon ;-)
söndag 6 februari 2011
ADHD och kost
http://www.kostdoktorn.se/kostbyte-kan-forbattra-adhd
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/kostbyte-kan-lindra-adhd_5915201.svd
Jag tror verkligen att kost och ADHD har ett samband.
Men jag blir så less på när ADHD problematik likställs med
att inte kunna sitta still på arslet på en stol och följa fröken i klassrummet.
Jag är less på alla "besserwissrar" som kommer med sin syn på
detta funktionshinder - där majoriteten inte ser vilken problematik
våra barn faktiskt har.
Jag är less på att folk tror att vi inte gör allt för våra barn för att
underlätta, inte bara deras utan även våran vardag!
Ibland får jag känslan av att människor utan kunskap om varken
utredning eller medicinering tror att föräldrar får en diagnos på sina
barn bara för att psykologer och läkare blir less på dem.
Att dessa människor tror att bara för att barnet fått diagnosen ADHD
så kastar dem läkemedel efter barnet och föräldrarna.
De ser inte allting som redan är gjort, sedan åratal tillbaka.
Där föräldrar och anhöriga alltid ligger steget före. Förklarar och underlättar
vardagen. Går in i konflikter och undviker konflikter - gör allt för sina underbara
barns skull.
Använder både bilder och det talade språket för att förklara och underlätta.
Finns med, finns i närheten, förklarar för omgivningen varför vårt barn
gör som han gör och inte som alla andra.
begränsar sockerintaget för att underlätta vardagen osv osv osv
Det är först när allt detta är provat och utvärderat som det kan bli
aktuellt med medicin.
Vi har då aldrig fått medicinen kastad efter oss.
Tror verkligen människor att vi sitter och trycker i våra barn socker i
ofantliga mängder??
Om kosten var orsaken till våra barns diagnoser då borde ju syskonen också
ha samma diagnos och visa exakt samma symtom. Vi föräldrar måste ju också
göra det med andra ord för vi äter ju exakt samma sak som våra barn.
Hur kommer det sig då att det i en och samma familj där alla äter samma mat och
mellanmål endast finns en individ med så stor problematik att man har varit tvungen
att vända sig till utomstående. Lämna ut hela sin familj till okända människor som ska
bedömma och faktiskt "riskera" att de säger "Ditt barn har inte någon diagnos, men det har
dessa svårigheter".
När vi utredde vår son fick vi jättemycket beröm för hur vi förhåller oss till honom.
Under alla år i skolans värld har samma beröm kommit vid flera tillfällen.
för oss handlar inte ADHD om att inte kunna sitta still på stolen ett visst antal minuter
under en dag - det handlar om en problembild som är mycket större än så.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/kostbyte-kan-lindra-adhd_5915201.svd
Jag tror verkligen att kost och ADHD har ett samband.
Men jag blir så less på när ADHD problematik likställs med
att inte kunna sitta still på arslet på en stol och följa fröken i klassrummet.
Jag är less på alla "besserwissrar" som kommer med sin syn på
detta funktionshinder - där majoriteten inte ser vilken problematik
våra barn faktiskt har.
Jag är less på att folk tror att vi inte gör allt för våra barn för att
underlätta, inte bara deras utan även våran vardag!
Ibland får jag känslan av att människor utan kunskap om varken
utredning eller medicinering tror att föräldrar får en diagnos på sina
barn bara för att psykologer och läkare blir less på dem.
Att dessa människor tror att bara för att barnet fått diagnosen ADHD
så kastar dem läkemedel efter barnet och föräldrarna.
De ser inte allting som redan är gjort, sedan åratal tillbaka.
Där föräldrar och anhöriga alltid ligger steget före. Förklarar och underlättar
vardagen. Går in i konflikter och undviker konflikter - gör allt för sina underbara
barns skull.
Använder både bilder och det talade språket för att förklara och underlätta.
Finns med, finns i närheten, förklarar för omgivningen varför vårt barn
gör som han gör och inte som alla andra.
begränsar sockerintaget för att underlätta vardagen osv osv osv
Det är först när allt detta är provat och utvärderat som det kan bli
aktuellt med medicin.
Vi har då aldrig fått medicinen kastad efter oss.
Tror verkligen människor att vi sitter och trycker i våra barn socker i
ofantliga mängder??
Om kosten var orsaken till våra barns diagnoser då borde ju syskonen också
ha samma diagnos och visa exakt samma symtom. Vi föräldrar måste ju också
göra det med andra ord för vi äter ju exakt samma sak som våra barn.
Hur kommer det sig då att det i en och samma familj där alla äter samma mat och
mellanmål endast finns en individ med så stor problematik att man har varit tvungen
att vända sig till utomstående. Lämna ut hela sin familj till okända människor som ska
bedömma och faktiskt "riskera" att de säger "Ditt barn har inte någon diagnos, men det har
dessa svårigheter".
När vi utredde vår son fick vi jättemycket beröm för hur vi förhåller oss till honom.
Under alla år i skolans värld har samma beröm kommit vid flera tillfällen.
för oss handlar inte ADHD om att inte kunna sitta still på stolen ett visst antal minuter
under en dag - det handlar om en problembild som är mycket större än så.
lördag 5 februari 2011
Jag valde att stanna hemma istället.
Idag valde jag att stanna hemma. Jag bestämde mig redan igår kväll
Jag ides inte sitta och köra bil, mil efter mil för några timmars pyssel.
Det var helt enkelt inte riktigt värt det.
Jag har så många måsten som hänger över mina axlar.
Jag måste städa
jag måste tvätta
jag måste plocka iordning
jag måste bädda rent
osv
Jag var en gång på en föreläsning, där man skulle ta bort alla måsten
och förvandla det till jag vill.. men ni hör ju hur det låter...
jag vill städa
jag vill tvätta
jag vill plocka iordning
jag vill bädda rent.
JAG LJUGER JU! för jag vill inte det.
Jag vill ha ett rent hus, för att få det MÅSTE jag städa
Jag vill ha rena kläder till mig och min familj, för att få det så MÅSTE jag tvätta
osv
Nåja, nu är det väl bara att övertala viljan att börja arbeta. För det är ju ganska trevligt
att sitta och titta på hockeyn i ett rent och fint hem.
Det kanske var motivationshöjande iallafall...eller kanske inte...
Jag ides inte sitta och köra bil, mil efter mil för några timmars pyssel.
Det var helt enkelt inte riktigt värt det.
Jag har så många måsten som hänger över mina axlar.
Jag måste städa
jag måste tvätta
jag måste plocka iordning
jag måste bädda rent
osv
Jag var en gång på en föreläsning, där man skulle ta bort alla måsten
och förvandla det till jag vill.. men ni hör ju hur det låter...
jag vill städa
jag vill tvätta
jag vill plocka iordning
jag vill bädda rent.
JAG LJUGER JU! för jag vill inte det.
Jag vill ha ett rent hus, för att få det MÅSTE jag städa
Jag vill ha rena kläder till mig och min familj, för att få det så MÅSTE jag tvätta
osv
Nåja, nu är det väl bara att övertala viljan att börja arbeta. För det är ju ganska trevligt
att sitta och titta på hockeyn i ett rent och fint hem.
Det kanske var motivationshöjande iallafall...eller kanske inte...
fredag 4 februari 2011
Jag och gubben delar på VAB veckan, jag var hemma måndag och tisdag, han var hemma onsdag och torsdag och idag är det jag som är hemma igen. Det kommer att kännas i plånboken när lönen kommer, men det finns ju inget att göra åt saken - när barnen blir sjuka så blir dem det.
Idag är det den första feberfria dagen för V.Nu är det bara att få bort hostan som enligt många varit långlivad. V är full av energi - det tror väl jag det när han har varit sjuk sedan i söndags. Just nu sitter han på vindan och bygger med lego och sjunger. senare på dagen ska han få följa med ut på lunchpromenad med hunden - då får vi verkligen se hur mycket ork han egentligen har.
P däremot är ganska dålig, han har ännu hög feber och ligger just nu och tittar på TV. Orken finns verkligen inte!! Hostan är på G även för honom. Eftersom P har förkylningsastma är hans astmamediciner kontrollerade och redo för användning i medicinskåpet om de kommer att behövas.
Visst håller ni tummarna för oss att jag och gubben slipper sjukdomar, imorgon ska jag och syrran åka på scrapbookingevent och jag VILL INTE bli sjuk där eller stanna hemma för att gubben blivit sjuk! Men, men blir det så då får jag väl sitta hemma och scrappa istället.
Ha en bra dag så "ses" vi sedan.
Idag är det den första feberfria dagen för V.Nu är det bara att få bort hostan som enligt många varit långlivad. V är full av energi - det tror väl jag det när han har varit sjuk sedan i söndags. Just nu sitter han på vindan och bygger med lego och sjunger. senare på dagen ska han få följa med ut på lunchpromenad med hunden - då får vi verkligen se hur mycket ork han egentligen har.
P däremot är ganska dålig, han har ännu hög feber och ligger just nu och tittar på TV. Orken finns verkligen inte!! Hostan är på G även för honom. Eftersom P har förkylningsastma är hans astmamediciner kontrollerade och redo för användning i medicinskåpet om de kommer att behövas.
Visst håller ni tummarna för oss att jag och gubben slipper sjukdomar, imorgon ska jag och syrran åka på scrapbookingevent och jag VILL INTE bli sjuk där eller stanna hemma för att gubben blivit sjuk! Men, men blir det så då får jag väl sitta hemma och scrappa istället.
Ha en bra dag så "ses" vi sedan.
onsdag 2 februari 2011
Imorse när P steg upp kände han sig lite hängig. Som tur var tog gubben beslutet att låta honom stanna hemma för alldeles nyss visade det sig varför. Grabben har ju magsjuka...YIPPI!!
Lillebror med feber, hosta, diarré, snuva = Influensa?
P med feber och kräkning = magsjuka??
Undrar just vad vi vuxna får och framförallt NÄR????
Visst är det ganska underligt detta med magsjuka, så fort någon har denna sjukdom så börjar man må liiiiite illa och visst känns det liiiiite i magen...
Lillebror med feber, hosta, diarré, snuva = Influensa?
P med feber och kräkning = magsjuka??
Undrar just vad vi vuxna får och framförallt NÄR????
Visst är det ganska underligt detta med magsjuka, så fort någon har denna sjukdom så börjar man må liiiiite illa och visst känns det liiiiite i magen...
tisdag 1 februari 2011
dagarna rusar förbi
Tiden går så himmelens fort, de bara förbi. Dagarna är fullspäckade hela tiden att jag har inte orkat sätta mig ner och formulera någonting i min blogg. Så fort jag har försökt har jag blivit störd av något och varit tvungen att avsluta det. Men, men nu gör jag ett nytt försök
I torsdags åkte jag och P till Stockholm för att hälsa på kusinerna och i söndags kom jag hem med en suuuuupernöjd kille. Resan har gått jättebra - över förväntan! Det känns verkligen jätteroligt att få umgås med honom en hel helg.
Det var en nervös kille som satte sig på flyget i torsdags, han har inte åkt flygplan sedan han var knappt 2 år. Dessutom var ombordstigningen framskjuten med 10 minuter...men det gick jättebra. Han var en aning hoppig på flygplatsen och surrade för sju. Han var jätteimponerad över att flyga men roligast var nog start och landning.
När vi kom till Arlanda tog vi bussen till Haga där svågern hämtade upp oss. Tyvärr blev det lite miss i kommunikationen mellan oss så han åkte till Haga Forum medan vi klev av vid Haga Norra...men det löste sig. P stod och hoppade och vinkade när han såg deras bil på vägen.
På fredagen var det den stora "turistdagen", allt som han ville se skulle vi titta på. Vi började med att åka till Globen och upptäckte till vår förtjusning att Hovet låg mittemot! Gissa om det var en positiv överraskning för en hockeykille. Därefter åkte vi iväg mot centrum och Burger King som var nästa önskemål. Efter lite mat i magen var det dags att promenera till Gamla Stan - vi tittade på riksdagshuset på vägen dit, storkyrkan mm mm mm. Vilken tur att svägerskan var med oss för då fick P under samma dag åka tunnelbana, pendeltåg och någonting annat som jag inte minns namnet på.
På lördagen började vi dagen med museumbesök, Nasa utställningen på Tekniska museet. Själv tyckte jag att det var ganska spännande, men inte P. Men vi gick runt i några timmar innan vi åkte för en shoppingtur i Centrum. Jag kom dock fram till att det var så hemskt mycket folk överallt därför valde vi att åka iväg till något mindre ställe. P valde Kista Galleria...bra val av honom eftersom vi hittade lite kläder där!
Sedan på kvällen promenerade vi till en pizzeria och käkade där. Men när vi kom tillbaka var han helt slut, jag lyckades parera honom från att få ett utbrott - men det var nära. Jag satte honom vid en dator med hörlurarna i öronen innan fångarna på fortet började.
På söndag förmiddag bar det av hemåt, med väskorna fullpackade. Lillebror V hade beställt en present av oss när vi kom hem så den låg nerpackad och på Arlanda köpte vi lite godis.
Det var en jätteglad P som kramade om sin pappa och lillebror som stod och väntade på oss när vi landade.
Måndagen var studiedag och P stannade hemma med mig och lillebror eftersom V blivit sjuk. Men igår var det första skoldagen för veckan. Den började inte direkt bra, deras ordinarie lärare är sjukskriven hela veckan och hon som kom in istället var under all kritik. Hon ringde hem och berättade om allt som P hade gjort under dagen. När jag pratade med P om dagen fick allting en logisk förklaring. Det som känns mest hemskt är att hon som hoppade in som vikarie är SPECIALPEDAGOG!! Hon om någon ska ju ha förståelse för att vår son inte fungerar som alla andra...nåja, det är nästa bekymmer. Nu ska jag göra mig iordning för en dag på jobbet. Gubben får stanna hemma med V idag och imorgon...
I torsdags åkte jag och P till Stockholm för att hälsa på kusinerna och i söndags kom jag hem med en suuuuupernöjd kille. Resan har gått jättebra - över förväntan! Det känns verkligen jätteroligt att få umgås med honom en hel helg.
Det var en nervös kille som satte sig på flyget i torsdags, han har inte åkt flygplan sedan han var knappt 2 år. Dessutom var ombordstigningen framskjuten med 10 minuter...men det gick jättebra. Han var en aning hoppig på flygplatsen och surrade för sju. Han var jätteimponerad över att flyga men roligast var nog start och landning.
När vi kom till Arlanda tog vi bussen till Haga där svågern hämtade upp oss. Tyvärr blev det lite miss i kommunikationen mellan oss så han åkte till Haga Forum medan vi klev av vid Haga Norra...men det löste sig. P stod och hoppade och vinkade när han såg deras bil på vägen.
På fredagen var det den stora "turistdagen", allt som han ville se skulle vi titta på. Vi började med att åka till Globen och upptäckte till vår förtjusning att Hovet låg mittemot! Gissa om det var en positiv överraskning för en hockeykille. Därefter åkte vi iväg mot centrum och Burger King som var nästa önskemål. Efter lite mat i magen var det dags att promenera till Gamla Stan - vi tittade på riksdagshuset på vägen dit, storkyrkan mm mm mm. Vilken tur att svägerskan var med oss för då fick P under samma dag åka tunnelbana, pendeltåg och någonting annat som jag inte minns namnet på.
På lördagen började vi dagen med museumbesök, Nasa utställningen på Tekniska museet. Själv tyckte jag att det var ganska spännande, men inte P. Men vi gick runt i några timmar innan vi åkte för en shoppingtur i Centrum. Jag kom dock fram till att det var så hemskt mycket folk överallt därför valde vi att åka iväg till något mindre ställe. P valde Kista Galleria...bra val av honom eftersom vi hittade lite kläder där!
Sedan på kvällen promenerade vi till en pizzeria och käkade där. Men när vi kom tillbaka var han helt slut, jag lyckades parera honom från att få ett utbrott - men det var nära. Jag satte honom vid en dator med hörlurarna i öronen innan fångarna på fortet började.
På söndag förmiddag bar det av hemåt, med väskorna fullpackade. Lillebror V hade beställt en present av oss när vi kom hem så den låg nerpackad och på Arlanda köpte vi lite godis.
Det var en jätteglad P som kramade om sin pappa och lillebror som stod och väntade på oss när vi landade.
Måndagen var studiedag och P stannade hemma med mig och lillebror eftersom V blivit sjuk. Men igår var det första skoldagen för veckan. Den började inte direkt bra, deras ordinarie lärare är sjukskriven hela veckan och hon som kom in istället var under all kritik. Hon ringde hem och berättade om allt som P hade gjort under dagen. När jag pratade med P om dagen fick allting en logisk förklaring. Det som känns mest hemskt är att hon som hoppade in som vikarie är SPECIALPEDAGOG!! Hon om någon ska ju ha förståelse för att vår son inte fungerar som alla andra...nåja, det är nästa bekymmer. Nu ska jag göra mig iordning för en dag på jobbet. Gubben får stanna hemma med V idag och imorgon...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)