ADHD och kost

http://www.kostdoktorn.se/kostbyte-kan-forbattra-adhd

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/kostbyte-kan-lindra-adhd_5915201.svd

Jag tror verkligen att kost och ADHD har ett samband.
Men jag blir så less på när ADHD problematik likställs med
att inte kunna sitta still på arslet på en stol och följa fröken i klassrummet.
Jag är less på alla "besserwissrar" som kommer med sin syn på
detta funktionshinder - där majoriteten inte ser vilken problematik
våra barn faktiskt har.
Jag är less på att folk tror att vi inte gör allt för våra barn för att
underlätta, inte bara deras utan även våran vardag!

Ibland får jag känslan av att människor utan kunskap om varken
utredning eller medicinering tror att föräldrar får en diagnos på sina
barn bara för att psykologer och läkare blir less på dem.
Att dessa människor tror att bara för att barnet fått diagnosen ADHD
så kastar dem läkemedel efter barnet och föräldrarna.

De ser  inte allting som redan är gjort, sedan åratal tillbaka.
Där föräldrar och anhöriga alltid ligger steget före. Förklarar och underlättar
vardagen. Går in i konflikter och undviker konflikter - gör allt för sina underbara
barns skull.
Använder både bilder och det talade språket för att förklara och underlätta.
Finns med, finns i närheten, förklarar för omgivningen varför vårt barn
gör som han gör och inte som alla andra.
begränsar sockerintaget för att underlätta vardagen osv osv osv
Det är först när allt detta är provat och utvärderat som det kan bli
aktuellt med medicin.
Vi har då aldrig fått medicinen kastad efter oss.

Tror verkligen människor att vi sitter och trycker i våra barn socker i
ofantliga mängder??

Om kosten var orsaken till våra barns diagnoser då borde ju syskonen också
ha samma diagnos och visa exakt samma symtom. Vi föräldrar måste ju också
göra det med andra ord för vi äter ju exakt samma sak som våra barn.
Hur kommer det sig då att det i en och samma familj där alla äter samma mat och
mellanmål endast finns en individ med så stor problematik att man har varit tvungen
att vända sig till utomstående. Lämna ut hela sin familj till okända människor som ska
bedömma och faktiskt "riskera" att de säger "Ditt barn har inte någon diagnos, men det har
dessa svårigheter".

När vi utredde vår son fick vi jättemycket beröm för hur vi förhåller oss till honom.
Under alla år i skolans värld har samma beröm kommit vid flera tillfällen.
för oss handlar inte ADHD om att inte kunna sitta still på stolen ett visst antal minuter
under en dag - det handlar om en problembild som är mycket större än så.