Igår var det söndag och som vanligt var det match under helgen. Söndagen bjöd på en spännande match, målvakterna stod halva matchen var och P gjorde en fantastisk match. Det är så roligt att se när han är på G, han höll koncentrationen hela matchen och släppte in ett enda mål. Trots att han bara stod i 20 minuter (speltid) var han jätteslut när vi kom hem. Nu förstår man hur mycket koncentrationen tar på honom fastän vi ser till att han har full effekt av medicinen.
Det här med att hitta rätt balans med medicinen har inte varit det lättaste, men efter 5 års medicinätande har vi upptäckt följande. När han står i mål MÅSTE han ha hög effekt, det kräver mycket koncentration av honom och utan medicin fungerar han inte bra i sin position. När han spelar innebandy måste han ha lite medicin kvar i kroppen, samma sak på somrarna när han spelar fotboll. Snacka om att man som förälder måste vara uppmärksam på vad som är bäst för ens eget barn... På skolan måste han också ha hög effekt, de ser på en gång när det är dags att fylla på. Trots att P äter långtidsverkande ritalin måste han ta en dagsdos.
När P fyllde 11 år (i oktober) fick han välja mellan att ha kalas eller att åka till Stockholm och hälsa på hos kusinerna. Han valde att resa bort, om två veckor är det dags och han börjar redan att få resfeber. Han har så mycket som han vill se. Vi åker på torsdag kväll, eftersom kusinerna och faster och farbror arbetar/är på skolan på fredag får vi en mamma-son dag. Då har han bestämt att vi ska åka tunnelbana, se på globen, slottet,regeringshuset...utöver det ska vi shoppa och äta på Burger King. Gissa om jag kommer att ha ont i fötterna (och i öronen av allt han prat). Men vi kommer att ha en superduperdag - det har vi bestämt. Det känns lite spännande att åka själv med honom, jag som knapt åker och handlar med honom i vanliga fall. Ska både flyga flygplan, tunnelbana mm mm mm tillsammans med honom. Vilken tur att han har blivit en sån stor grabb nu!
Nu är det dags att smurfa runt i era bloggar och lägga en kommentar lite här och var!
Ja det där med medicin verkar vara en djungel att hitta rätt i. Vi har inte börjat än, jag vet inte än om Junior verkligen kommer att behöva det.
SvaraRaderaJag vet ju att det blir svårt om han måste på mycket kontroller och hålla på att byta och så om det nu skulle vara så att vi måste det.
Han hatar verkligen att gå till läkare så det brukar inte vara så kul. Dessutom måste vi åka 12 mil ungefär för att ens kunna få information om detta. Känns ju sådär när man vet att han kan sätta sig så pass på tvären att de inte ens kan mäta eler väga honom utan stora problem.
Vad mysigt att få en hel mysdag tillsammans, och ja det blir nog ont i fötterna. Spännande!
Ha det så gott//Lena