Hur har familjer med "normalfungerande" barn det? Just nu sitter jag och skriver på ansökan för vårdbidrag och en tanke som slår mig är hur andra familjer har det.

Är det bara vi som hela tiden måste ligga steget före?
Som måste planera och förbereda varje detalj i vårt liv?

Jag tror(vet) att väldigt många föräldrar gör allt för sina barn. Men hur många vrider och vänder på sig själv för att få en fungerande vardag? För mig sitter det i "ryggmärgen" att alltid ligga steget före storebror, undvika onödiga fallgropar genom att förbereda honom på vad som komma skall.

På måndag påbörjar vi vår semesterresa, en resa till barnens kusiner som bor långt härifrån. Redan nu vet jag och min man om att vi kommer att kunna köra max 2h mellan varje paus. Innan vi åker vidare från en paus är det dags för en obligatorisk kissning oavsett om man kissade 20 minuter tidigare eller inte.
Vi vet om att vi måste tala om att nu ska vi köra si och så långt, sedan ska vi stanna och äta/köpa glass/ kissa eller vad som är målet.
Vi vet om att när vi startar från vårt hem måste vi i förväg förklarat för storebror hur vi kommer att göra, hur långt vi ska åka innan varje paus och var vi ska stanna. Vi kommer att övernatta halvvägs och eftersom det är ett nytt ställe brukar jag och maken vara tvungna att splitta på oss. Maken tar storebror och inspekterar området, om storebror är på humör får lillebrorsan följa med - annars går vi allihop tillsammans senare.

Vi vet att vi måste ha vissa förberedelser för att få en bra resa, vi vill ju att båda barnen ska ha positiva minnen från sina semestrar!