Idag har jag en son på ett sjuhelsickes humör! Tydligen blir det konflikter om precis allting.
Just nu sitter han och äter frukost.

Det började med att lillebror fick gå upp och väcka storebror. Det gick ganska bra, lillebror
kom ner och sa att storebror är nästan vaken, han tittade med ena ögat och sa hm! Jag lät honom få
vakna i lugn och ro en liten stund till (cirka 10 minuter) innan jag ropade att han ska komma ner och äta
frukost. Det var en sur och stampande kille som kom ner. Jag hade dukat fram fil och smörgås till
frukost idag - precis som det står på matsedeln. Men det var han inte så sugen på - han ville ha fil
med banan istället. När han sedan gick och hämtade en banan sa jag att han skulle ta en av de äldre
bananerna så att vi slipper kasta dem. Jaha, då blev man sur över det!
sedan när han äntligen accepterade att han skulle ta den, öppnar han bananen och tappar den i golvet.
SUCK! Säger till honom att han ska kasta den i soporna och sedan ta papper och torka av stolen
eftersom det kom lite banan på den. Då blir han sur på det - för han tappade ju bananen på golvet - inte på stolen. Så han ska minsann inte torka av stolen! Nåja, nu är stolen torkad och frukosten på väg i magen.

Han är förberedd på att han ska byta tröja eftersom den som han har på sig är smutsig. Det protesterade han också mot! Den är ju inte smutsig, fastän jag visar fläckarna till honom...

Ja, ja, snart är det dags för honom att cykla iväg till skolan. Igår när han skulle cykla iväg hann jag precis fånga upp honom innan han cyklade iväg med cykelhjälmen ospänd. Han fick knäppa igen cykelhjälmen under stora protester innan han cyklade iväg.
På kvällen pratade vi om det, han undrade varför han måste ha cykelhjälm. Svaret var ju enkelt: det är lag på det.

Nu är det dags att packa ihop mig och barnen. Jag hinner ta det lugnt en stund innan det är dags för jobb.
Men sedan är det helg!!!

Jag är in en snabbsväng nu på morgonen innan jag promenerar iväg till jobbet.

Storebror har ökat sin dos och hittills har det gått bra. Jag mailade med skolan och frågade om de märkt någon skillnad men de tyckte att det var för tidigt att avgöra. Själv har jag sett en mindre skillnad här hemma. Det har varit en aning lugnare på kvällarna de senaste två dagarna.

Det intressanta är att det har hänt incidenter på rasterna på skolan. Ena dagen hade det till och med blivit handgemäng men Storebror förnekar det. Jag läste vad läraren hade skrivit, det enda som han säger då är att det är läraren som är kocko...Ibland vet jag inte vad jag ska tro.
Storebror är så mycket för att man ska ge igen, om "Pelle" tacklar honom då får han tackla tillbaka - även om tacklingar inte tillåts i bandyn på skolan...
Nåja, det är ju sådan han är och skolan hade rett ut incidenterna direkt! BRAVO!!!!!
Det kanske är därför som han resonerar som han gör, när en sak är utredd så är det inget att tänka på längre. Nåja, jag vet inte.

Det här kändes som att det blev ett väldigt snurrigt inlägg, jag får väl försöka att bena ut det senare om ingen förstår vad jag menar.

Ha en underbar dag.

Dagens PBU besök gick väldigt bra. Jag hämtade sonen som satt i korridoren
och arbetade vid datorn tillsammans med en annan klasskamrat (eller jobbade
och jobbade - de hade mera roligt tillsammans). Det visade sig att "storebror"
hade bara hunnit göra ett mellanslag...Nåja, det är skolans val att sätta grabbarna
att jobba själva i studiehallen och då får de utvärdera det sedan också.

Vi åkte in till PBU och fick vänta en stund innan "storebrors" doktor kom och
hämtade oss. Vi pratade medicin och sömn en stund tillsammans med
"storebror" och kom fram till att vi ska öka dosen på morgonen. Imorgon
testar vi att göra det och jag hoppas att det blir skillnad.

Sedan skickade jag ut honom i väntrummet med ett löfte om att han fick
dricka TVÅ koppar med varm choklad från kaffemaskinen trots att han
redan hade druckit en tidigare. Men på det sättet hann jag prata med
doktorn själv. Jag berättade om våra funderingar kring hans specialintressen
men framförallt hans bristande empatiska förmåga. Det slutade med att
hon ska prata med sina kollegor men troligtvis kommer "storebror" att
vidareutredas för att antingen få en tilläggsdiagnos eller för att utesluta
tilläggsdiagnoser. Oavsett vad som händer så måste vi få rätsida på hur
han tänker och funderar, hur det är med hans förmåga att hantera känslor.

Hur känns det för mig då? Det är väldigt blandade känslor. Å ena sidan
så känns det bra att vi har tagit upp de frågetecken som vi har med honom.
om det hör ihop med ADHD´n så behöver vi hjälp att nysta upp det och
att jobba med att tydliggöra olika saker om det inte hör ihop med ADHD´n
så är det bara att sätta sig ner och läsa för att få mera förståelse.
Men å andra sidan så känns det SKITTUNGT. Tänk om det är något
mera "fel" på honom. Jag/vi har ju varit inställda på att han "bara" har
ADHD och nu kanske det finns något annat också. Hur påverkar det
hans framtid i så fall. Om det inte är någonting i diagnoslandet som orsakar
hans beteende hur kommer det att påverka hans framtid..
Vad galet det kändes att skriva "fel" men ni förstår väl hur jag menar utan
att ta illa vid er.

Idag är det många tankar som snurrar runt i min hjärna och jag ser fram emot
att gå och lägga mig. Imorgon stannar jag hemma med "lillebror" som
fortfarande har lite feber och snuva. Vi ska bara ha en hel mysardag,
kanske baka någonting...Imorgon får vi se vad vardagen bjuder på.

JAAAAAA

följde en mycket spännande hockeymatch på tv igår som resulterade
i att vårt Luleå blev klara för semi. Nu väntar upp till sju derbymatcher
mellan "skelet" och Lulé. Spännande, spännande.

Som jag skrev i fredags så blev det en stressig dag som avslutades på hockeyn.
gubben och storebror kom hem omkring niotiden på kvällen. På lördag åkte
vi iväg för att se nästa match. Vi åkte omkring ett-tiden och kom hem igen halv
tio!!! En heldag på hallen med andra ord.
tyvärr förlorade våra killar alla matcher utom en, men storebror spelade
superbra i sina. Jag är så stolt över honom.

Däremot pratade jag med en av de andra mammorna i laget. Hennes son hade
reagerat på att  några av killarna i laget inte är så snäll med storebror. De säger
dumma saker om och till honom. Hon har pratat med tränarna som skulle
hålla koll på det och hon skulle även prata med sin son om det är fler än två av
lagkamraterna som är dum med honom. Det enda som känns "bra" i denna tråkiga
situation är att storebror tycker  att alla är snälla med varandra och känner sig inte
utsatt. Tråkigt men sant.
När jag börjar tänka i den banan kan jag inte låta bli att fundera kring varför han
inte upptäcker att två av lagkamraterna inte är snälla. Förstår han det inte???

Nåja, gårdagen bjöd på strålande solsken och hockeyfri dag. Inte illa.
Vi packade ihop familjen i skotern och åkte ut till den härliga ön. satte oss och njöt
av solen. Maken gjorde upp en eld där vi stekte renskav till lunch. När han började
steka maten upptäckte vi att saltet hade blivit kvar hemma - vilken "otur", då var jag
tvungen att köra hem med skotern och hämta det. Det är ju riktigt kul att köra skoter,
jag har bara kört en gång tidigare men det här kan ju bli en vana.

Idag stannar maken hemma med lillebror som är på G att bli förkyld. Han är på
gränslandet till att ha feber och snorar.

Nu är det dags att samla ihop sig och dra iväg till jobbet. I eftermiddag väntar
PBU besök med sonen och då "slipper jag jobba hela dagen"

voi, vilken dag!

Dagen började tidigt, närmare bestämt 05.15 med en bestämd signal från väckarklockan.
Upp och ut med hunden medan barnen ännu sov och sedan in och koka lite te.

In i lillebrors rum och väcka honom, slå på tv´n så att han kan vakna lite försiktigt.
Sätta mig ner i några minuter, surfa runt en snabbis på några bloggar och kika vad som
hänt på fejjan sedan gårdagen. Halsa lite te innan jag ilar upp på vindan, ger storebror
medicin på sängen och sedan ner igen. Packa väskorna till grabbarna och se till att
lillebror tar sig upp.

Hoppa in i bilen och full fart till jobbet. Lillebror förljer med mig och äter frukost
på jobbet. Storebror skulle hämta sin lillebror men blev försenad så det slutade
med att jag var tvungen att skutsa grabbarna till skolan när kollegan kom till jobbet.

Jobba en hel dag med allt vad det innebär. Prata med maken som ser att han hinner hem
innan eftermiddagens hockeymatch för att ringa halv tre och tala om att han har fått
nå knas i ryggen så han tar sig inte iväg.

Dags att dra upp pulsen åter igen. Skynda till bilen, hämta lillebror från fritids och
skjutsa hem honom. storebror slänger in grejerna i bilen och iväg för att hämta
hans kompis som bor på ett av kvarteren intill. Upptäcka att storebror glömt att
ta medicin inför matchen. Köra hem igen för att hämta den. Full fart till ishallen
och bära in hockeybacken till hallen och slutligen sätta mig svettig på läktaren
i ishallen.


Där landar jag i mina egna tankar och kommer fram till att nu väntas match, sedan
hockeyavslutning och slutligen en till match - förväntade mig att vara hemma klockan
nio ikväll... Men fick ett välkomnande telefonsamtal under matchen, maken kände
sig bättre i ryggen och kunde avlösa mig. Så när matchen var färdig hoppade vi in i
bilen och körde hem, mötte maken i dörren där han tog över bilnycklarna med orden
"jag har inte hunnit göra middag ännu, vi trycker i oss något där borta"

Jaha, vad ska det blir till middag idag? HA, jag hittade gårdagens plättrester!
Perfekt, in med dem i ugnen och en burk med sylt. Woila, middagen var serverad.

Snart väntar tv-soffan med hockey! Utan varken hockeyintresserad son eller make!
Jag får väl skicka SMS för att hålla dem uppdaterade om resutltatet!!

Idag åker maken iväg på tjänsteresa, det är alltid lika trist.
Det som är ännu tråkigare är att han alltid är mera trött än
utvilad när han kommer hem och då brukar halva helgen
vara förstörd. Nåja, nu är det så och det är bara att
acceptera läget.

Idag stänger jag på jobbet, vilken tur att vi inte har allt för
sena barn så jag kommer troligtvis att vara hemma mellan
fem och halv sex. Men det är en tillräckligt lång dag för
lillebror som måste vara på fritids. När vi sedan kommer hem
ska hunden rastas och middagen fixas och sedan brukar det
vara läggdags. Imorgon öppnar jag på jobbet och då måste
lillebror följa med mig, fritids hinner ju inte öppna när jag
ska till jobbet. Vilken tur att jag jobbar nära vårt hem.

Idag väntar friluftsdag för storebror. Han har valt att åka
skridskor på isbanan i stan. Matsäcken är packad, idag
får han plättar med sylt - smaskens.

Nu har de små huliganerna vaknat, då är det dags att serva
dem med diverse morgonbestyr.

Ha en bra dag för det ska jag!

TYST!

sitter i ett lika tyst och lugnt hus som igår morse.
har öppning på jobbet igen, idag är det min egen
vanliga öppning - igår tog jag kollegans eftersom
vår vikarie inte kunde ta den.

Igår fick jag ett jättetrevligt mail av sonens lärare.
Det har varit tre jättebra dagar för honom (fre, mån
och tis.) Han har jobbat både i klassrummet och
utanför. Läraren har tänkt mycket på det som jag sa
om att använda korta ord till honom. Istället för att
säga "nu har pratat du så mycket så du stör hela klassen,
nu måste du vara tyst" bad jag henne säga Tyst, XXX.
 Sedan när det är läge kan hon gå dit och förklara
varför han inte fick prata.
Man behöver faktiskt inte sitta i 20 minuter och
förklara det. Det räcker med 20 sekunder.

Nu hör jag att lillebror vaknar, då ska jag
passa på att gå och säga godmorgon till honom
innan jag åker till jobbet. Ser fram emot en
kort dag!

Ha en bra dag.

tisdagmorgon

Hur ser min tisdagmorgon ut?

Tyst och lugnt.
Hela huset sover.
Lugnet före stormen.

Jag sitter här vid datorn
med den stora temuggen vid min sida.
snart är det dags att borsta tänderna
och sedan gå till jobbet.

Om jag har tur så hinner jag smyga iväg
innan resten av familjen vaknar.
Smyga iväg från det tysta och lugna huset.
där alla sover.
Lugnet före stormen.

Jag passar på att skriva snabbt eftersom grabbarna är på hockeyn.
Gubben har varit hem och skjutsat, åkt tillbaka till jobbet - avslutat
där - åkt till skolan och hämtat lillebror och sedan tillbaka till ishallen
för att finnas där när P slutar träningen. Vad gör man inte för sina barn.

Själv har jag alldeles nyss kommit hem efter en heldagsplanering. Det
är skönt att komma hem till ett tyst och tomt hus när hjärnan är alldeles
slut efter en dag. Kan inte låta bli att tänka hur det känns för P,
jag känner mig helt slut efter en heldag och hans hjärna blir helt
slut flera gånger varje dag. Stackaren!

I onsdags hade vi möte med skolan. Tyvärr kunde inte gubben vara med
fastän jag hade hoppats det. Han blev kallad till ett möte i sista stund :-(
Nåja, jag överlevde - trots att mötet tog drygt 2 timmar!
Jag har gjort en social berättelse till honom om ena pedagogen så vi
får väl se vilken effekt den har. När jag visade den för honom säger
han på en gång: jag säger inte jävla kärring till henne, jag säger att hon
är en dålig lärare.
Vad  sjutton ska jag tro då? Ljuger pedagogen för mig eller säger han
det av ren inpulsivitet - om det är av impulsivitet så kan man ju inte göra
så mycket mera än att ta situationen på en gång på skolan och rita ett
seriesamtal tillsammans med honom och hoppas att han minns på så sätt.

skolan tycker att vi ska föra dialogen med honom om de fula orden,
men varför? Vi har inte det problemet hemma! Eller rättare sagt, vi ser
det inte som ett problem. Visst, pojken svär och kan leva rövare, men
han är ALDRIG nervärderande mot mig eller sin pappa. Han säger
aldrig jävla kärring till mig, eller din jävla neger eller liknande. Varför
ska vi då ta det snacket med honom hemma. Man måste ta tag i problemet
när det är aktuellt - inte flera timmar senare.

Jag har tidigare skrivit en bruksanvisning till skolan tillsammans med P.
Han är så klok och har en sådan självinsikt. Han berättar själv att han
har lättast att koncentrera sig i början av lektioner och när det är
någonting som intresserar honom. Svårast att koncentrera sig har han
i slutet av passen och när han inte kan skapa en inre bild av situationen.
Visst är han klok!!

Nu är det dags att börja fundera på matlagningen, fredag betyder
dessutom fredagsmys. HÄRLIGT!!!

Igår hade jag ett väldigt långt möte på skolan, 2½ timma!! tyvärr kunde inte maken delta eftersom han blev blixtinkallad till ett möte på jobbet :-(
Men mötet var okej, det enda som jag blir irriterad över är att det känns som att de vet att han har ett funktionshinder och att han fungerar annorlunda jämfört med klasskamraterna - samtidigt som de inte alls kan koppla samman beteenden med diagnosen. Tråkigt.
Jag fick flera gånger koppla samman till diagnosen. T.ex när en lärare kliver in i klassrummet kan han vara inställd på att det skulle komma någon annan och börjar gorma bara därför!

Nåja, det som skolan ser som ett stort problem är han beteende mot vissa lärare (kvinnliga), han är nedvärderande och kränkande mot dem, han vägrar göra som de ber honom och svär och gormar.
Vi kom fram till att vi ska jobba med sociala berättelser - men jag sa klart och tydligt till dem att jag kommer inte att ta det med honom hela tiden för det måste de göra på skolan när han agerar på det sättet. Skolan tycker att det tar för mycket tid att göra en social berättelse till honom hela tiden så jag förklarade för dem att de ska använda samma berättelse. Förvara den lättillgängligt så att man snabbt kan greppa den när den behövs. De pratar om att det blir så kränkande för honom att inför de andra prata om en social berättelse - men hur sjutton ska man annars få bukt med problemet. Vad är mest kränkande för honom i långa loppet - att alltid få en tillsägning utan ett förslag på bättre beteende och därmed inte få chansen att förbättra sig eller att ges möjlighet att få en fungerande skolgång.

Nu är det dags att göra frukost till barnen och sedan bär det av till jobbet.
Ha en bra dag alla bloggare.

Då var helgen slut igen :-(

Varför går helgerna alltid för fort. Man borde utöka helgen till det dubbla!
Man hinner ju inte göra allting som man vill göra.

Idag vaknade vi till solens strålar. Vi packade lite matsäck och sedan tog gubben barnen på skotern medan jag och hunden promenerade ut till ön som finns ett stenkast härifrån. Det gick jättebra att gå på isen, hårt och stabilt att promenera på. Det är så härligt att promenera där dessa dagar när man slipper sjunka genom i varje steg som man tar. Hunden var överlycklig som fick följa med och lyckan var total när även han fick nygrillad korv.(det här är hunden som inte hör när man kommer hem från jobbet men öppna kylen och ta fram en vakumförpackad korvring så finns han bredvid oss inom 5 sekunder.)

När vi kom hem gick V till en kompis som han lekte med hela eftermiddagen. P däremot, han satte sig vid sitt nya PS3-spel NHL11. Gubben satte sig och tittade på tv medan jag fick ett ryck och städade iordning hallen. Jag flyttade på V´s krokar från ena väggen till den andra för att han ska få mera utrymme. Båda grabbarna fick upp sina förvaringsutrymmen för vantar och mössor. tidigare har P haft sin på väggen men den har ramlat ner medan V har fått ha sina i garderoben. Numera har båda grabbarna aktuella mössor och vantar synliga och lättillgängliga i hallen. När jag var färdig med detta tog jag mig tid att sätta mig vid mitt scrapbookingbord och gjorde lite lappar till hallen. Var sak på sin plats. Kom ihåg hur roligt det är att sitta och skapa så det måste jag göra snart igen.

Imorgon väntar en arbetsdag och på kvällen kommer det ett gäng med "tanter" hit. Vi ska sätta oss och planera lunchen som vi ska hålla i under en cuphelg i maj. Jag har tagit på mig huvudansvaret för gruppen men känner att jag har inte riktigt tid/ork att ta det oket på mina axlar. Jag hoppas att någon annan kan ta det på sig istället.

Biobesök

http://www.sf.se/filmer/film/10003102/Trassel-3D-sv-tal

Idag har vi tagit med hela familjen på Bio. Äntligen var det våran tur att se på den omtalade filmen Trassel. Vi hade tänkt gå och se den för några veckor sedan men stoppades av magbasiller, matcher och träningar. Men nu var det vår tur.
Ni som inte har sett den ännu - jag kan verkligen rekommendera den varmt. Vi skrattade gott tillsammans med barnen.


Annars har dagen varit som de flesta andra lördagarna. Jag började morgonen med att plocka iordning i hemmet och tog sedan fram dammsugaren. Hemma hos oss tar det längre tid att plocka iordning allting än själva städningen - någon fler som känner igen detta fenomen?? Sedan läser jag om ADHD och vikten av att hålla ordning på omgivningen för att minska intrycken...jag säger bara SUCK!!! Jag ska fortsätta skapa ordning i kaoset men det hade varit trevligt om alla familjemedlemmar såg vitsen att ha ordning och reda...

Storgrabbarna tog en skotertur på förmiddagen. Solen sken och det var några plusgrader, men det blåste så ohyggligt mycket, därför valde jag och lilleman att åka till affären istället. Storgrabbarna (dvs sonen och fadern i familjen) körde över isen till makens kusin - som var bortrest så det fick åka hem igen. De hann hem före oss...

Nyss har vi avslutat kvällen i tv-soffan, tittande på hockey. Behöver jag skriva att jag lever i en hockeyintresserad familj...nåja, det intresset har smittat på mig också och nu ser jag fram emot att följa slutspelet.

Äntligen fredag! Trots att det har varit en kortvecka
där vi har varit sportlovslediga på måndag och tisdag
så känns det skönt´att det är fredag.

Just nu är vi i en svacka med sonen, fastän han tycker
att det är jätteskönt med lov. Men han vägrar att vara
ensam hemma och det är ett jättestort steg tillbaka.
Dessutom springar han ner till mig vareviga kväll/förnatt
eftersom han inte kan somna. Jag skrev tidigare om en
otäck händelse som han vari med om efter skolan
och vi misstänker att det är detta som spökar för honom.
Han är rädd.
Händelsen är polisanmäld men det vet inte sonen om.
Han kommer att få veta det i god til innan det är
dags för förhör.

Nu är det dags att väcka sonen, idag ska han åka med
farfar på en liten åktur - om det blir lastbil eller personbil
återstår att se. Men han ser fram emot det iallafall!
I eftermiddag är det hockeyträning, idag har han och
de andra målvakterna tänkt köra ute...ha ha ha
Några av utespelarna var sugna på att stå i mål, det blir
lite ombytta roller med andra ord.

Lilleman ska på utflykt med fritids, skidorna är ihopsatta
och pjäxorna ska placeras i väskan. Igår var han på badhuset
med fritids och i förrgår var de på bussutflykt.
Det är så roligt när de hittar på en massa roliga
saker under loven, istället för att bara sitta kvar på skolan.
EN STOR ELOGE TILL PEDAGOGERNA!!

Nu måste jag kila!

Ha en underbar dag!!!!

Gick och lade mig igår, skulle upp tidigt idag för att jobba.
Klockan tickade på och sonen kom ner med det ena
ärendet efter det andra. Bortåt tolvtiden kröp sanningen
fram - han ville inte vara ensam hemma idag.

Nåja, det är ju bara att tänka snabbt.
Jag sa till honom att han kan komma till mig på jobbet
när han vaknar och vara där tills han blir less.
Imorse när jag steg upp - klockan 5.15
så dröjde det inte många minuter innan han var nere.

Han var dock inte så sugen på att komma med på en gång
så han stannade hemma och tittade på 112 - på liv och död
via datorn innan han kom till jobbet.

Han har fungerat jättebra på jobbet - han har varit till stor hjälp.
Han var i några timmar innan han promenerade hem igen, nöjd och glad
och med lunchen i magen.
När jag pratade med kollegorna berömde de honom jättemycket
de tyckte att han är så artig och väluppfostrad.
Det är ju bara att tacka och ta emot, det är inte första gången vi hör det.
Det värmer lika mycket varje gång!!
När han sätter den sidan till så kan man inte tro att han har den problembilden
som han faktiskt har. Man har så svårt att se honom få utbrott och kasta saker
omkring sig samtidigt som han skriker och svär...

Nej, nu är det dags att varva ner. Grabbarna är på hockey (som vanligt)
och för mig väntar läggning av lillebror innan jag ska fortsätta skriva
om diagnosen till sonens lärare på skolan.

http://www.hi.se/kognitionsportal/program/publish/

Jag fick tips om detta för en tid sedan, men ingen visste adressen. Efter lite efterforskning (googlande) så lyckades jag hitta detta. En oerhört nyttig länk!!

Jag skickade vidare den till min sons lärare och hans gamla lärare med kommentaren jag trodde att jag förstod hur XXX har det, men nu "vette sjutton".
Jag har sett den flera gånger (och gjort den) och lider verkligen med våra barn.
Samtidigt finns det en debatt om att detta är ett påhittat funktionshinder där det handlar
om slapphet och socker osv osv osv.

Tänk att leva i denna värld, dag ut och dag in. Inte konstigt att det blir galet.

Jag glömde ju skriva att det tar en stund att ladda. Men den som väntar på ngt gott...