en vecka på kylskåpsdörren

Vi har testat att strukturera upp veckan på olika sätt. Vi har testat magnettavla med en tydlig markering för varje dag, vi har testat att skriva på papper osv. Just nu har vi en tavla som man skriver på med whiteboardpenna. Tisdagen på schemat ser ut så här och övriga veckodagar håller samma upplägg:

skola 8.15-14.15
elevens val

tr. hockey
16-17
s. 15.40

matteläxa

Sonen har vet vad allting betyder men för er förklarar jag bättre. Högst upp under veckodagen står det hur lång skoldagen är och om det händer någonting speciellt under skoldagen. När det är elevens val vet han om att han måste ta med sig gymnastikkläder. Sedan har han hockeyträning klockan 16-17 med samling 15.40. På kvällen är det dags att göra matteläxan.

Informationen på schemat är kort och ska ge honom en struktur på de viktiga momenten under dagen.
Han vet om att han får middag efter träningen och det behöver inte skrivas upp.

Gör ni aldrig någonting spontant, hur orkar ni?

Jag har alltid varit öppen med min omgivning om att jag har en son med diagnos. Jag har ofta berättat om hur vi tänker och agerar kring honom och förklarat vikten av bland annat tydlighet och vikten av att förbereda honom inför förändringar. Hur han mår bra av fasta regler och rutiner mm.

När jag pratar med människor runt omkring mig som inte känner mig och min familj allt för väl, brukar ibland denna fråga komma:  "Gör ni aldrig någonting spontant? Hur orkar ni?
Jag har aldrig hört någon ställa den frågan till en förälder till ett barn utan NPF diagnos.

Vad förväntas jag svara på frågan? Nej vi gör aldrig någonting spontant. Vårt liv är utstakat in i minsta lilla detalj och banne den som kommer och förstör vår plan. Det händer aldrig några oförutsedda händelser i vårt liv och vi orkar absolut inte ta hand om våra barn...Är det det svaret som förväntas?

men självklart är även vi spontana men det spontana kräver en viss förberedelse och en stor lyhördhet av oss vuxna för att få det att fungera. Även vi kan vakna en söndagmorgon och komma på att vi är sugna på att åka till IKEA, men med rätt förberedelse fungerar det ganska bra. MEN DET GÄLLER ATT LIGGA STEGET FÖRE.

Självklart orkar jag! Även om jag ibland är jättetrött och slut, men vilken förälder är inte det? Ibland vill jag också kunna leva ett liv utan lika stor vikt på tydlighet som vi har, men så ser inte vårt liv ut. Vi lever tydligt för att må bra och orka.

det första blogginlägget.

Mitt mål med den här bloggen är att skriva om mina tankar och ideer kring mitt eget liv men två söner där den äldre har diagnos ADHD. Jag hoppas med denna blogg kunna hjälpa andra som möter barn med diagnos.

Jag väljer att inte använda min familjs namn för att skydda sonen. Jag vill inte hänga ut honom med namn och bild eftersom jag inte vet vilken påverkan det har för honom den dagen som han är vuxen och exempelvis står på en arbetsintervju eller liknande. Jag försöker inte dölja hans funktionshinder, tvärtom jag är väldigt öppen och ärlig med omgivningen.

Vår son är en glad och positiv 11 årig kille som var färdigutredd när han fyllde 7 år. Efter väntetiden gick själva utredningen snabbt. Jag lade ner mycket tid och energi på att ge en så bra bakgrund som möjligt samtidigt som min sons lärare också var väldigt tillmötesgående.