Ibland, lite då och då, men absolut inte ofta har P problem med nattsömnen. I natt var det dags - han tog sig i säng i vanlig tid igårkväll men hade ingen ro i kroppen att somna. Framåt tolvtiden inatt har han tittat på klockan för sista gången och klockan ett har han vaknat igen. Idag blir det en återhämtningsdag för honom. Själv ska jag till jobbet men pappan i familjen stannar hemma med honom.

Jag känner mig en aning trött efter det att han har väckt mig ett flertal gånger. Men det kommer att gå bra!

medicin

Igår var det söndag och som vanligt var det match under helgen. Söndagen bjöd på en spännande match, målvakterna stod halva matchen var och P gjorde en fantastisk match. Det är så roligt att se när han är på G, han höll koncentrationen hela matchen och släppte in ett enda mål. Trots att han bara stod i 20 minuter (speltid) var han jätteslut när vi kom hem. Nu förstår man hur mycket koncentrationen tar på honom fastän vi ser till att han har full effekt av medicinen.

Det här med att hitta rätt balans med medicinen har inte varit det lättaste, men efter 5 års medicinätande har vi upptäckt följande. När han står i mål MÅSTE han ha hög effekt, det kräver mycket koncentration av honom och utan medicin fungerar han inte bra i sin position. När han spelar innebandy måste han ha lite medicin kvar i kroppen, samma sak på somrarna när han spelar fotboll. Snacka om att man som förälder måste vara uppmärksam på vad som är bäst för ens eget barn... På skolan måste han också ha hög effekt, de ser på en gång när det är dags att fylla på. Trots att P äter långtidsverkande ritalin måste han ta en dagsdos.


När P fyllde 11 år (i oktober) fick han välja mellan att ha kalas eller att åka till Stockholm och hälsa på hos kusinerna. Han valde att resa bort, om två veckor är det dags och han börjar redan att få resfeber. Han har så mycket som han vill se. Vi åker på torsdag kväll, eftersom kusinerna och faster och farbror arbetar/är på skolan på fredag får vi en mamma-son dag. Då har han bestämt att vi ska åka tunnelbana, se på globen, slottet,regeringshuset...utöver det ska vi shoppa och äta på Burger King. Gissa om jag kommer att ha ont i fötterna (och i öronen av allt han prat). Men vi kommer att ha en superduperdag - det har vi bestämt. Det känns lite spännande att åka själv med honom, jag som knapt åker och handlar med honom i vanliga fall. Ska både flyga flygplan, tunnelbana mm mm mm tillsammans med honom. Vilken tur att han har blivit en sån stor grabb nu!

Nu är det dags att smurfa runt i era bloggar och lägga en kommentar lite här och var!

hockey, hockey och hockey

Fy sjutton så trött jag är! Idag har jag varit på jobbet från 7-17.15, och imorgon ska jag dit till klockan sju igen. Men då ska jag banne mig gå hem i vettig tid också. Vi har så otroligt mycket att göra, det är fantastiskt roligt att ställa allting i ordning - man ser en förändring från dag till dag.

Den första skolveckan har gått bra, trots förändring av lärare. P är överlycklig, den nya läraren som till att börja med ska vara i 3 månader är domare i hockey. Gissa vem som surrar oavbrytet om detta!!! P gillar honom och det är jättebra!

Som ni kanske redan vet så är P målvakt i hockey. Han tränar 2-3 gånger varje vecka med sitt lag och en gång i veckan med övriga målvakter i stan. Igår skulle P och pappan i familjen åka till målvaktsträningen i stan, de åkte först till ishallen för att hämta P´s grejer men de tog sig inte därifrån. Årskullen som är ett år äldre än honom skulle precis börja träna och de var en målvakt förlite på träningen, när de såg P skyndade de sig att fånga upp honom för att fråga om han vill stå på deras träning - trots den snabba omställningen gick det jättebra! Men snabba omställningar brukar gå bra om han själv får ta beslutet.

Imorgon är det fredag och sedan är det helg. Det ska bli välbehövligt med lite ledighet.
Ta hand om er alla bloggare.

P längtade inte tills skolan började igen, ändå packade han skolväskan redan igår efter middagen... och vi åt tidig middag ;-)

Idag steg han upp kvart över sex, med lite tillrättavisning att inte ha en sådan tråkig inställning kom han sedan glad och positiv ner till en framdukad frukost. Det var en hungrig kille som käkade fil och flingor, smörgås och stekt ägg. I vanliga fall brukar han promenera själv till skolan men valde att promenera med mig och lillebror istället - trots att vi gick hemifrån 30 minuter tidigare än vad han brukar gå i vanliga fall. (visst kommer ni ihåg att han inte längtade till skolan...)

När jag kom hem från jobbet berättade han att han hade glömt bort att ta dagsdosen på skolan eftersom han inte ville lämna medicinen till den nya läraren. Idag hade de fått veta att deras gympalärare tillika resurslärare hade slutat...P kände att han ville inte lämna medicinen till en okänd människa eftersom han inte visste om denna person visste vad det var för medicin...Förnuftigt tänkt av grabben - men eftersom lärarna har ansvaret för medicinen när han är på skolan så var det väl inte direkt rätt...Att hans ordinarie lärare inte ens har bett om medicinerna är ju skrämmande. Som tur var så hade han bara en tablett i väskan eftersom vi inte hunnit hämta ut resten. men han hade ju lika gärna kunnat ha 15!!!!
Kände mig lite småirriterad över detta, men å andra sidan är det ju inte min sak. Läraren vet om att han tar med sig medicin efter loven och då kan inte jag vaka som en hök att allting fungerar. Jag gör det som förväntas av mig.

Nu är det kväll och barnen har gått och lagt sig. De är inte speciellt trötta ännu men det kommer väl. V (lillebror) ligger i sängen och sjunger "ge oss friskare luft och renare vatten....", en sång som de lärde sig under förra terminen på skolan. Det handlar om att alla människor måste ta sitt ansvar för att minska miljöförstörelsen. I en av verserna sjunger de om "jorden". Ikväll kom han på att jorden är inte den bruna jorden, utan planeten jorden. "Och jorden har en kärna, och sedan är det jord runt om den och som typ ett tempel..."

Nej, nu är det dags att surfa runt på era bloggar en sväng innan jag lägger mig och ser på TV.

Jag började jobba i måndags och vi har så hemskt mycket att göra, jag har inte ens hunnit skriva något på bloggen.

Pojkarna har fått vara med mormor och morfar. P (med ADHD) valde att sova över hos dem från måndag till tisdag, medan V ville komma hem till mamma och pappa. Det är inga problem för P att sova borta hos sina morföräldrar, han har varit hos dem ända sedan han var liten. Det är verkligen morfars kille - grannfrun har sagt några gånger att hon minns så väl när vi kom hit och hälsade på mormor och morfar, P var inte gammal. (vi har köpt mitt föräldrahem) Morfar kommer från skogen cirka 100m bort tillsammans med hunden och P får syn på honom, han skiner som en sol och blir alldeles exalterad! Än idag är han morfars kille.

Jag har en liten fundering, P har alltid haft specialintressen trots att han inte har några autistiska inslag i sin diagnos. Är det någon fler där barnen har specialintressen och hur "allvarliga" är de?

Nu bär det av till syrran som bjuder oss på middag, imorgon är det sista arbetsdagen för veckan.

Varför är det viktigt att underlätta vardagen för våra barn? Varför måste de ha en förutsägbar vardag?
Jag läste en gång i en bok, tyvärr minns jag inte vilken om hur det kan kännas att sakna denna förutsägbara vardag. Självklart kommer jag inte ihåg ordagrannt vad som skrevs men historian går ungefär så här:

Tänk dig att du blir väckt tidigt en morgon av din man/fru/sambo och det enda h*n säger är NU ÅKER VI. Jag tänker i mitt stilla sinne, vart ska vi åka. Bestämde vi någonting igår som jag har glömt bort. Jag frågar vart ska vi och får svaret Klä på dig nu, vi ska åka! Jag skyndar mig att klä på mig kläderna, funderar samtidigt vilka kläder som jag behöver. Ska jag vara finklädd eller praktiskt klädd. Jag frågar honom/henne igen, vart ska vi? och får ett smått irriterat "men herregud, har du inte fått på dig kläderna ännu?" till svar. Skynda dig, vi måste ju åka nu". Jag skyndar mig på med några bekväma kläder och skyndar mig iväg till hallen för att klä på mig. H*n står redan färdigklädd så jag skyndar mig att få på mig jackan och skorna. Vi går och sätter oss i bilen och h*n sätter sig bakom ratten. H*n kör ut på vägen och hela tiden sitter jag och funderar vart ska vi? H*n kör längst vägen och när vi närmar oss centrum kommer jag på att vi pratade ju om att vi måste åka och handla idag. Nu vet jag vart vi ska! Men när vi kommer fram till korsningen svänger han inte i den, utan fortsätter rakt fram. Jag frågar igen vart ska vi... Historien fortsätter med en massa möjliga avslut på bilfärden som jag målar upp i mitt inre, men som hela tiden visar sig vara fel.
Denna text avslutades i boken  med frågeställningen " Hur länge hade det dröjt innan du exploderade?"

Första gången som jag läste detta fick jag mig en ordentlig tankeställare fastän jag tycker att vi är duktiga på att ge sonen en förutsägbar vardag. Vår son frågar alltid VARFÖR? det spelar ingen roll vad vi säger, denna fråga kommer alltid. Och för dig som inte hade räknat ut hur jag knyter ihop säcken här så kommer det: denna fråga VARFÖR är ju min egen fråga VART SKA VI?

Nyårsafton.

Nu har det nya året kommit och Januari är påbörjat. Månaden januari förknippar jag med bitande kyla och varma kläder som kläs lager på lager. Det känns som att vi lever i ett konstant mörker där det är mörkt både när man åker till jobbet och när man kommer hem. De närsta veckorna börjar människor att ta bort julpyntet från fönstren och allting återgår till det normala, men det mörka där ute känns ännu mörkare. December var en väldigt kall månad hos oss, betydligt kallare än normalt. Det som jag i vanliga fall förknippar med januari kom en månad tidigare och nu är jag less på det. Just nu är det bara -14 grader ute så det börjar ju bra...

Gårdagen tillbringade vi med syrran och hennes familj. Det är alltid lika trevligt att umgås med dem. För ovanlighetens skull var det jag och syrran som kikade ner i flaskan och gubbarna som höll i bilnycklarna. Min make har jour hela helgen och då kan man ju inte dricka alkohol, så synd om honom tyckte jag och syrran och sprättade varsin cider...

Vi började nyårsfirandet med att låta barnen springa av sig på leklandet i stan. Jag och syrran passade på att åka och handla nyårsförnödenheter i form av chips, godis, läsk osv osv osv - bara snask!! Maten hade jag redan införskaffat några dagar tidigare. När vi kom hem blandade vi ihop en bål (barnvänlig så klart) med läsk och bär, vi stekte oxfilé och jag gjorde potatisgratäng för första gången någonsin. Oj, oj, oj så gott det var!! Till efterrätt blev det kladdkaka med grädde - det var inte heller allt för illa

Vi hann med några omgångar Sequence, gubbarna vann sista gången med alla övriga vann vi tjejer. Men vi lät dem vinna sista omgången...vi kan ju inte vara alldeles överlägsna...Eftersom småkronorna spelade match hann vi även vara bänkade framför tv´n och se den spännande matchen som det bjöds på.

Tolvslaget firade vi med fyrverkerier. Eftersom lilleman somnade en liten stund före tolvslaget och ville absolut bli väckt för att se raketerna var han jättetrött. Vi tittade en liten stund, sedan gick vi hem tände ett par tomtebloss innan han fick krypa tillbaka ner i den varma och sköna sängen.

Imorgon skulle det egentligen varit inomhusfotbollscup för vår stora kille, men han har dragit på sig en lättare förkylning och måste stå över. Om han är någotsånär pigg imorgon ska vi åka och titta när de andra spelar någon match.

och slutligen GOD FORTSÄTTNING på det nya året.