söndag 2 januari 2011

Varför är det viktigt att underlätta vardagen för våra barn? Varför måste de ha en förutsägbar vardag?
Jag läste en gång i en bok, tyvärr minns jag inte vilken om hur det kan kännas att sakna denna förutsägbara vardag. Självklart kommer jag inte ihåg ordagrannt vad som skrevs men historian går ungefär så här:

Tänk dig att du blir väckt tidigt en morgon av din man/fru/sambo och det enda h*n säger är NU ÅKER VI. Jag tänker i mitt stilla sinne, vart ska vi åka. Bestämde vi någonting igår som jag har glömt bort. Jag frågar vart ska vi och får svaret Klä på dig nu, vi ska åka! Jag skyndar mig att klä på mig kläderna, funderar samtidigt vilka kläder som jag behöver. Ska jag vara finklädd eller praktiskt klädd. Jag frågar honom/henne igen, vart ska vi? och får ett smått irriterat "men herregud, har du inte fått på dig kläderna ännu?" till svar. Skynda dig, vi måste ju åka nu". Jag skyndar mig på med några bekväma kläder och skyndar mig iväg till hallen för att klä på mig. H*n står redan färdigklädd så jag skyndar mig att få på mig jackan och skorna. Vi går och sätter oss i bilen och h*n sätter sig bakom ratten. H*n kör ut på vägen och hela tiden sitter jag och funderar vart ska vi? H*n kör längst vägen och när vi närmar oss centrum kommer jag på att vi pratade ju om att vi måste åka och handla idag. Nu vet jag vart vi ska! Men när vi kommer fram till korsningen svänger han inte i den, utan fortsätter rakt fram. Jag frågar igen vart ska vi... Historien fortsätter med en massa möjliga avslut på bilfärden som jag målar upp i mitt inre, men som hela tiden visar sig vara fel.
Denna text avslutades i boken  med frågeställningen " Hur länge hade det dröjt innan du exploderade?"

Första gången som jag läste detta fick jag mig en ordentlig tankeställare fastän jag tycker att vi är duktiga på att ge sonen en förutsägbar vardag. Vår son frågar alltid VARFÖR? det spelar ingen roll vad vi säger, denna fråga kommer alltid. Och för dig som inte hade räknat ut hur jag knyter ihop säcken här så kommer det: denna fråga VARFÖR är ju min egen fråga VART SKA VI?

2 kommentarer:

  1. Hej npf-mamma!
    Jag har också fått denna berättelse uppläst för mig och precis som du säger, den gav mig en riktig AHA-upplevelse i förståelsen av våra barn.
    Sen vill jag självklart önska dig med familj en riktigt god fortsättning på 2011!
    Ha det gott//Lena

    SvaraRadera
  2. Detta var bra!!!!!!!! Tänka vad jag kan förstå min egen son när jag läser detta!!!!!!!

    Många kramar

    SvaraRadera