Jag har inte idats ta fram alla våra julgrejer ännu, många saker är uppackade på vardagsrumsbordet på övervåningen. Igår hade sonen varit bland julgrejerna och tittat, han hade sett att en jultavla låg med motivet mot golvet. Kan ni gissa vad han gör då?? Jo, han kliver på den. Han tänkte inte på att glaset till tavlan går sönder om man kliver på den även när det är neråt. Ibland blir jag så förvånad över hur han tänker.
http://www.fotoakuten.se/albums/userpics/Sprucket-glas.jpg

Han hade väldigt svårt att somna på kvällen och det slutade med att jag gick upp och vi hade ett väldigt givande samtal. Vi har alltid haft en dialog med honom om hans diagnos men det är inte så ofta vi har så här bra samtal som vi hade igår. Det kommer många frågor och ännu fler reflektioner från honom.
Han berättade att när han pratar med de i klassen om hur det känns när han blir arg så brukar han säga att det blir alldeles svart och han kan inte styra kroppen.



I större delen av Sverige verkar det som att det har snöat, så även hos oss. Igår skottade jag och minstingen uppfarten när vi kom hem från jobbet och skolan. På kvällen gick sonen ut när lillebror tittade på tv och själv passade jag på att åka till affären. Just när jag är på väg till bilen ser vi att plogbilen är på väg. När jag kommer hem är plogvallen bortskottad av sonen. Han har alltid gillat att skotta snö och fixar det helt galant!
Imorse när jag skulle ut med hunden höll jag inte på att ta mig ut genom dörren, för det första hade den fryst och när jag väl lyckades tackla upp den så var blev det märken i snön efter ytterdörren. När fadern i huset skjutsade sonen till skolan passade jag på att börja med nästa varv med snöskottning. Medan jag har varit på jobbet har han hunnit med ytterligare ett varv till.
Jag vet inte vad jag gillar mest - snöyra eller kylan. Först har det varit -20 grader hur länge som helst och när det ger sig då blir öser snön ner istället...

http://www.fotoakuten.se/gratisbilder_foto-7496.html

Idag har jag jobbat min sista dag på mitt vikariat. Det blev många kramar av fina kollegor. I januari börjar jag på nästa ställe och då får jag gångavstånd till arbetet. SKÖNT!!!