Gör ni aldrig någonting spontant, hur orkar ni?

Jag har alltid varit öppen med min omgivning om att jag har en son med diagnos. Jag har ofta berättat om hur vi tänker och agerar kring honom och förklarat vikten av bland annat tydlighet och vikten av att förbereda honom inför förändringar. Hur han mår bra av fasta regler och rutiner mm.

När jag pratar med människor runt omkring mig som inte känner mig och min familj allt för väl, brukar ibland denna fråga komma:  "Gör ni aldrig någonting spontant? Hur orkar ni?
Jag har aldrig hört någon ställa den frågan till en förälder till ett barn utan NPF diagnos.

Vad förväntas jag svara på frågan? Nej vi gör aldrig någonting spontant. Vårt liv är utstakat in i minsta lilla detalj och banne den som kommer och förstör vår plan. Det händer aldrig några oförutsedda händelser i vårt liv och vi orkar absolut inte ta hand om våra barn...Är det det svaret som förväntas?

men självklart är även vi spontana men det spontana kräver en viss förberedelse och en stor lyhördhet av oss vuxna för att få det att fungera. Även vi kan vakna en söndagmorgon och komma på att vi är sugna på att åka till IKEA, men med rätt förberedelse fungerar det ganska bra. MEN DET GÄLLER ATT LIGGA STEGET FÖRE.

Självklart orkar jag! Även om jag ibland är jättetrött och slut, men vilken förälder är inte det? Ibland vill jag också kunna leva ett liv utan lika stor vikt på tydlighet som vi har, men så ser inte vårt liv ut. Vi lever tydligt för att må bra och orka.